Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Norska gästspelet. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
CARL G. LAURIN
Mette Bull som Pernille. Harald Stormoen som Vielgeschrey. Hauk Aabel som Oldfux.
Foto. Atelier Jæger.
DEN STUNDESLÖSE. ANDRA AKTEN, NIONDE SCENEN,
minnas utseendet på sin egen av honom
själv utvalda måg. Det hela får tas som
skämt alltigenom, ty det skulle erfordras
en tysk Shakspearesforskares religiösa iver
att tolka en stor författare för att kunna
göra troligt att en herre på 1720-talet blev
så förtjust i bokhållare och skrivandes karlar,
att han mot sin dotters vilja ville pracka
på henne en dylik, af ekonomiska, erotiska
och sociala skäl icke önskvärd herre. Kanske
i en framtid, när eugeniken kommer till
sin rätt och då föräldraparen skola väljas
av medicinalstyrelsen, så att avkomman
skall få alla goda egenskaper, att en flicka,
vilkens far och farfar varit for ekonomiskt
obegåvade, får nöja sig med en bokhållare,
så att den finfina familjen skall få ett
välbehövligt pius av ordnings- och affärssinne.
Pernille, fru Mette Bull, saknar alldeles
de fel, med vilka dylika Pernillor bruka
vara bekajade. Hon var ej det minsta
viktig och andfådd, endast sprudlande och
livad, full med de trevligaste galenskaper,
och den stundeslöse måtte verkligen ha
varit mer än lovligt distrait, för att ej
stanna ett ögonblick i beundran inför denna
överflödande anhopning av kvinnliga behag.
Hela stycket var roligt att se från
början till slut, men klimax nåddes då Oldfux,
herr Hauk Aabel, gjorde spektakel av gamla
Vielgeschrey. Jag har aldrig någonsin sett
någon som till den grad gjort skäl för titeln
gyckelbock som denne Avanturier, som
Holberg kallar honom. En levande komik
fanns i varje fnysning och harkling, han
var så fylld av tokighet och gott humör,
att man från början greps av intensiv
oreflekterad tacksamhet. För att tala i hans art,
man ville ge Hauk ej bara haud utan laud.
As you. like it eller Livet i skoven,
på svenska Som ni behagar, slog ej vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
