Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En grekisk kulturhistoria. Av Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THANATOSRELIEFEN FRÅN LUDOVISI-TRONEN. Från början av §:e årh. f. Kr.
I Bostons museum.
EN GREKISK KULTURHISTORIA
Av ERIK HEDÉN
J. C. StobarT: Hellas’ härlighet. En skildring av
Greklands kultur under forntiden. Bemyndigad
översättning av P. G. Norberg. P. A.Norstedt
& Söner, Stockholm.
W/&> ^fc ÄR MAN läser originalets från
I J| Poe lånade titel The Glory that
fy 1 >| yj| was Greece, vilken översättaren,
rätt naturligt för övrigt, endast
lyckats onöjaktigt återgiva, tror man
ofelbart boken vara en ren lovprisning av
Hellas, ett utslag av samma vördnad för det
gamla och hävdvunna, som gjort flertalet
engelska teologer så motvilligt stämda mot
tyskarnes bibelkritik. Författaren erkänner
ock i företalet, att han ej är fri från denna
idealiserande syn på den helleniska
kulturen. Han hävdar rentav, att dess verk,
särskilt dess bildverk, kunna vara oss »ett
givet rättesnöre i smakfrågor, en given
skönhetsstandard, som av ingen sättes i fråga
att kritiseras». Skulle någon modern tysk
våga säga så? Faktiskt är emellertid, att
Stobart kritiserar sina greker överlag
djärvare än t. ex. en man som Edvard Meyer,
Tysklands för tillfället ledande antikhisto-
riker, vilken på det skarpaste utdömer just
den idealiserande uppfattning av det
klassiska, som Stobart i de ovan citerade orden
hävdar.
I själva verket hävdar han också med
lika kraft en helt annan åskådning än denna.
Han vill visa oss, att grekerna själva icke
alls voro »klassiska», ingalunda gingo
omkring som några stela och högtidliga
skönhetsmönster, utan tvärtom voro mycket
mänskliga: sydländskt öppna och livliga,
obarmhärtiga och egoistiska men framför
allt förnuftiga, med en syn på livet
säll-sport ohindrad av dogmer och fördomar.
Det är just detta deras förnuft som tillåter
Stobart att utan självmotsägelse betrakta
dem på en gång som människor och som
mönstergivare. Ty samma kyliga blick på
situationens innebörd, som låter Sophokles’
Antigone säga, att en broder är mera
värderik än en fästman, ty den senare kan
ersättas med en annan men ej den förre,
eller låter Euripides’ Admetos mottaga sin
makas löfte att dö i stället för honom,
samma lidelsefria uppfattning lärde dem å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
