Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Nutida svensk religionsvetenskap. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDA SVENSK RELIGIONSVETENSKAP 509
för ett både-och och söker på så sätt
övervinna: dels religionsvetenskapens relativism
och historism, dels den äldre teologins stela
ohistoriska transcendenta realism.
I vår nuvarande ärkebiskop äga vi här
hemma en själfull, mångsidigt lärd och
därtill synnerligen vidhjärtad representant
för denna strävan, som med fullt
erkännande och användande av den moderna
religionsvetenskapens synpunkter och
resultat likväl söker bevara så mycket som
möjligt av sambandet med den gamla
uppenbarelseteologin.
I Nathan Söderbloms i höstas utkomna
arbete Ur religionens historia, i vilket vi
förflyttas till de mest vitt skilda himmelsstreck
och röra oss i de mest olikartade
kulturmiljöer, framträder sagda tendens mer än
på ett ställe. Söderblom torde nämligen
ingalunda vara främmande för en
tankegång, som anser den rena
religionsvetenskapens psykologiskt historiska syn på de
religiösa företeelserna ej vara i stånd att
uttömma religionen utan håller före, att
denna synpunkt måste kompletteras af en
mera transcendent och metafysisk, för
vilken möjligheten att träda i förbindelse
med och verkligen uppleva något
transcendent blir en faktor att åtminstone i sista
hand räkna med.
Hos ett tänkande, där en rent historisk
syn på företeelserna spelar en dominerande
roll, kan denna övertygelse om religionens
metafysiska bakgrund lätt taga formen av
tron på en uruppenbarelse eller en
urmono-teism. I början av förra århundradet hade
denna tro, som närdes framför allt genom
Creuzers undersökningar av de österländska
och hellenska folkens symbolik och
mytologi, synnerligen stor utbredning. Bland
dess anhängare finna vi t. ex. Geijer. Under
inflytande av de för en dylik övertygelse
föga gynnsamma positivistiska
strömningarna försvann den för att emellertid nu,
om ock i modifierad form och stödd på
helt andra fakta eller tolkningar av fakta,
åter dyka upp.
1 de båda synnerligen intressanta
uppsatserna »Andrew Lang och Bäjämi» samt
»Mysterier hos ett stenåldersfolk» redogör
Söderblom för och tager ställning till de
fakta, som framför allt av Andrew Lang
använts som stöd för tron på en
urmono-teism. Söderblom påvisar här, hur en del
primitiva folk — i synnerhet
australneg-rerna men även andra — känna till och
tro på en skaparegud, som gjort tingen
och som uppfattas såsom framför allt
stammysteriernas instiftare och beskyddare.
Märkligt är också att till denne skapare
och mysteriegud — australnegrerna kalla
honom Bäjämi — hembäras ej liksom till
de animistiska gudomligheterna några offer.
Däremot kan man bedja till honom.
När Lang emellertid tror sig kunna
sammanställa de primitiva folkens tro på
en dylik föranimistisk skaparegud med
Moses’ och de israelitiska profeternas
Jahve-tro, är Söderblom rakt icke med längre.
Han giver visserligen Lang rätt i att det
tyckes vara omöjligt att, sedan polyteismen
väl blivit utbildad, komma över till
verklig monoteism. Men vi sakna här många
mellanled, för att nu ej tala om att
föreställningarna om Bäjämi och andra
skaparegudar ingalunda röra sig på
monoteismens plan. De rymmas, säger Söderblom,
strängt taget ej inom våra gängse kategorier.
Enligt Söderbloms mening vilar för
övrigt hela den åskådning, som genom att
uppvisa förhandenvaron av en urmonoteism
tror sig finna garantier för religionens icke
blott psykologiska utan metafysiska
räckvidd, på en felsyn och en förblandning av
den historiska och den metafysiska
synpunkten. Vi måste nämligen skarpt hålla
i sär frågorna: hur har det gått till? och
vad är hela denna religionsutvecklings
väsen och förklaring?
I motsats till rätt många
religionshistoriker och teologer med utpräglat kristen
hållning har Söderblom, som själv är en
varmt övertygad kristen, en synnerligen
vidhjärtad syn på de icke kristna religionerna.
Han vill ej godkänna en uppfattning, som
låter allt värdefullt inom religionens värld
komma på kristendomens lott, medan de
övriga religionerna få nöja sig med idel
surrogat och trollguld. Enligt hans mening
förfoga även de utomkristna religionerna
över skatter av utomordentligt religiöst
värde.
Härmed sammanhänger nog, att
Söderblom är övertygad om att vi inom
religionens värld ej kunna spåra någon
unilateral utveckling, vars toppunkt
kristendomen skulle vara. Allt pekar tvärtom,
menar han, på att åtminstone de stora
världsreligionerna, såsom kristendomen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
