Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur den unge Tegnérs kärlekssaga. Förlovningen. Av E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR DEN UNGE TEGNÉRS KÄRLEKSSAGA
537
lösmynte studenten F. — också han
brukspatronsson från Bergslagen, kusin
till Holmstedt och nära förbunden med
det Myhrmanska huset — fick en
grundlig uppsträckning, även av fru
Myhrman. Men Esses oro lade sig icke så snart.
Det var med Holmstedts syster som
Anna korresponderade; denna var den
tiden hennes bästa väninna. Den unge
Johan Holmstedt från Hennickehammar
— vars mor Eva Johanna Bjuggren var
halvkusin till brukspatron Myhrman — var
en »lång, smal och mager» ung man och
beskrives i brevväxlingen föga
fördelaktigt; dock måste Elof (i okt. 1801)
tillbakavisa Esses »öfverdrifna
föreställningar» om honom: han vore i Bergslagen
känd som »en beskedlig, enfaldig gosse».
Emellertid hade Esse skrivit ett brev till
fru Myhrman, vilket Elof oöppnat
återsände, enär det — att döma av uttrycken
i Esses brev till Elof — säkerligen vore
ovänligt mot Anna: »Skicka mig et
annat i dess ställe!» tillade han. Till
frun borde Esse skriva hövligt och
försiktigt. Det brev, som Anna slutligen
genom Elof mottog från Esse, skaffade
dock den förre »många förebråelser». När
Elof under julferierna var på Rämen —
han hade, trots allt, så svårt att avslå
en inbjudning dit — lämnade honom Anna
på eget initiativ ett brev till Esse. Elof
ville emellertid nu för säkerhets skull läsa
dennes brev innan de framlämnades. Den
14 mars 1802 betygade han den
»verkliga vällust» han känt vid läsningen av
det sista Esse skickat till Anna: »Stilen
var charmant. Kanske var likväl tonen
för mycket kall och lugn, om annars
det är din önskan at correspondensen
skal förnyas. Det måste naturligtvis
smickra henne at få så granna och artiga
bref.» För övrigt borde Esse icke tänka
illa om Anna; även om hon nu icke
skrev så ofta, vore hon honom nog
tillgiven. Själv borde han också akta sig
FRU ANNA MARIA MYHRMAN.
OLJEMÅLNING AV N. HAGELBERG 1800.
Tillhör A. B. Rämen-Liljendahl.
för oförsiktighet. Om rivalerna skrev
Elof den 8 mars 1802:
H[olmstedt] var för 14 dagar sedan jemte
sina slägtingar på R[ämen]. Jag kunde ej
märka at han hade mer entré hos Y än alla
andra men väl at han var betagen i henne. —
Om K[iellma]n en annan gång. At han
spekulerar alfvarsamt på Y, tror jag knapt; men at
det icke skulle lyckas vet jag nästan säkert.
Icke at det, som jag tror, blefve omöjligt, eller
kanske ens svårt, at få Z:s och hennes mans
bifall; men Y sjelf lärer aldrig kunna öfvertalas.
För öfrigt misskänner du K—n mycket, ganska
mycket. Det är en munter, upriktig, vänfast,
hjelpsam och bra karl. Hans utkomma är ej
dålig. Mer än 3 à 400 rdr har han årligen,
någon gång ända till 600. Men Y:s hand fdr
han aldrig. Var säker på det.
Elof tillägger sist i detta brev:
»Dansar du denna termin? Det bör du göra
men försigtigt, at ditt bröst ej skadas.
I synnerhet är det angeläget at göra sig
väl bekant med all slags vals, som nu
här i Wermeland (och på R. framför alt)
är lifvet och själen i alla sällskaper.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
