Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur den unge Tegnérs kärlekssaga. Förlovningen. Av E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
E. WRANGEL
ESAIAS TEGNÉR l8oi.
PASTELLMÅLNING AV OKÄND KONSTNÄR.
Tillhör prostinnan Ellen Tretow,
f. Westdahl, Karlshamn.
Att Esse lärde sig dansa vals är väl
möjligt; men någon balhjälte blev han
icke, tvärtom: det finnes anledning tro
ätt den aversion mot dans, han under
äldre åren lade i dagen och ofta skarpt
uttalade, grundats redan i ungdomsåren
och stod i sammanhang med svartsjukan
och rivalerna.
Det fanns åtskilliga unga män, som
nu uppvaktade den älskvärda, glada och
som rik ansedda brukspatronsdottern;
de omtalas såväl från Bergslagen och
Filipstad som från Karlstad. Vid
Permässan 1801 hade, jämte Holmstedt, en
ung Nilsson, son till brukspatronen på
Grythyttan, varit artig mot henne. Bland
Filipstadsboarna tyckes ha varit en eller
annan handelsman, som »slagit för» Anna;
Myhrman, som hade ett eget kontor
och faktori där, stod i förbindelse med
flere och hade även släktingar bland
borgarna i staden. Men oftast nämnes
bland besökande på Rämen från
Filipstad doktor Kiellman. Carl Johan
Kiell-man som var född 1768, studerade länge
och synes ha levat friskt om i ungdomen.
Är 1800 blev han med. doktor i Lund,
och han omtalas redan från 1801 såsom
synnerligt väl anskriven som läkare:
Myhrman arbetade för att få honom
till provinsialmedicus, vilket slutligen
(1812) lyckades. Han blev 1808 gift med
en kusin till Anna Myhrman som flere år
vistats på Rämen, änkefru Eva Christina
Molitor f. Salmodin. Av hans brev att
döma synes han ha varit en älskvärd
och humoristisk person.
Det finnes bland Tegnérs handskrifter
en liten prosadikt benämnd Fragmentet.
Levertin har (i Svenska gestalter) avtryckt
början därav; han tror tydligen, att det
är ett verkligt fragment eller en
ofullbordad novell. Men det är helt enkelt
en liten satirisk ramberättelse: författaren
hade på gatan hittat ett stycke
nedsmutsat papper som befanns innehålla
en skildring om en flicka »vacker och
blomstrande som en Majdag, ung som
Hebe och spelande som en Västanvind.»
Hennes förstånd var bildat och hennes
själ öppen, känslofull och god, en flicka,
som fick så många tillbedjare, att hon
måste högtidligen samla dem och
avkunna sin dom. Men papperslappen
var avriven just där domen skulle
relateras. Härpå tillägger författaren några
rader slutande med att man har hört
påstås »att sådant skulle kunna passera
ännu i dessa yttersta tiderna; det Gud
dock nådeligen afvände ! ! !»
Det egentliga innehållet i Fragmentet
är en teckning av friarnas uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
