Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur den unge Tegnérs kärlekssaga. Förlovningen. Av E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR DEN UNGE TEGNÉRS KÄRLEKSSAGA
och tal. »De befunnos vara 3 stycken
köpmän, 1 stycke Bruks-Patron, 2 stycken
sekreterare, en doktor och en skägglös
Magister.» Den unge brukspatronen
uppträder säkrast och skryter — alldeles
som Holmstedt — över redan gamla
anspråk; flera drag, såsom att han icke
varit »så till punkt och pricka trogen»,
stämma noga med uppgifter i Elofs
brev till Esse. »Hvad mina förtjänster
angår, så vill jag ej utbreda mig
däröfver; dels efter ämnet i sanning kunde
synas något inskränkt, dels vet jag icke,
om jag sagt att jag är Bruks-Patron,
hvad förtjenster som kunna fattas mig.
För öfrigt säger man väl att jag är
understundom litet dum; men hvem ser icke,
att om så är, det sker af lutter godhet.»
Så uppträder en av sekreterarna, en
»Notarius i ett. Sten-Kollegium», som
också skryter med att hava »eget bruk».
Därpå den andre, en Kunglig sekter —
»med denna titel belönades på den tiden
hvar och en som upphört att gagna
staten med renskrifning». Den senare
kallar den unga flickan för »du» och
skryter av sin talang i »hvad som är
själen af kurtisen, smältningsugnen der
den rätta kärleken beredes, vår tids
yppersta uppfinning, valsen, mina Herrar,
valsen . . . Nu, mina Herrar, hvem som
sett vår intima förening och vårt
ömsesidiga nöje vid detta anständiga
tidsfördrif, måste vara bra fånig eller bra
egenkär för att vilja göra mig företrädet
stridigt.» — Två av handelsmännen skryta
också över sin skicklighet i dansen, den
ene dessutom över sin talang att »snorep»,
den andre visste sig kunna tjusa med
»konfektstrutar». Den tredje
handelsmannen, som tydligen var en resande
affärsman från Stockholm, skryter över
sin världsvana och sin framgång i
kärleksaffärer, varpå »jag hoppas att
välsignade frukter äfven skall ha försports»
— också på de övriga friarnas erotiska
539
ESAIAS TEGNÉR 1801. Motstående
mål-ning återgiven i träsnitt i
Ny ill. tidning 1882.
äventyr antydes helt oförbehållsamt.
Värst skildras »Eskupali son, Styfson
nemligen», »låg till kropp och själ». Han
är en ålderstigen man. »Hvar och en vet
att jag grånat med heder. Dertill med
är jag fattig; hvaraf följer att jag måste
gifta mig med en flicka, som kan ha
den glädjen att försörja mig och vårda
min ålderdomsskröplighet» etc.
»Slutligen skulle vår stackars Magister
tala; men antingen det nu skedde af
blyghet, eller af stolthet, eller at hvad
orsak som helst, — så iakttog han den
fullkomligaste och vältaligaste tystnad.
Troligast är, att han, vid sina
Medtäf-lares så många och så ypperliga
förtjenster, gett allt hopp förloradt.»
I slutraderna, där författaren själv
reflekterar över papperslappens innehåll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
