- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufemte årgången. 1916 /
573

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Darraðarljóð. Ett folkminne från den senare vikingatiden. Av Axel Åkerblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DARRADARLJOD

573

utan hade endast åsett den från tornet
i sin borg. Den förra uppgiften synes
mera sannolik, då det ju mest
överensstämde med nordmannased, att
härskaren själv deltog i kampen; diktaren av
Darraöarljoö har ju också i sin dikt låtit
Sigtrygg dela stridens faror med sina
män och bundsförvanter. Den segrande
irländska hären led en förlust, som snart
visade sig oersättlig. Konung Brian,
som vid denna tidpunkt var kommen
till hög ålder och ej personligen deltog
i drabbningen, blev av en djärv viking
nedhuggen på sin plats bakom
stridslinjen.

Nordmännens nederlag gjorde för all
framtid slut på möjligheten av ett stort
norrönt välde i Västbrittannien. Det
efter tidens förhållanden oerhörda
manfallet i kampen gjorde ett djupt intryck
på folkfantasien. Skräckstämningen ger
sin prägel åt den här omtalade dikten.
Sin benämning Darraöarljoö har denna
fått efter uttrycket »vefr darraöar», som
flera gånger förekommer i kvädet. Detta
uttryck betyder »spjutets väv», det vill
väl ursprungligen säga den vävnad av
varandra korsande spjut, som utmärkte
striden1, sedermera striden själv. Snart
nog synes man emellertid ha uppfattat
»darraöar» som genitiv av ett
personnamn »Dorruör»8, och med anslutning
härtill uppstod sedermera den sägen,
som meddelas i Njåls saga. En man
vid namn Dorruör hade samma dag,
som striden stod, på Katanes (Caithness
i Nordskottland) sett, huru några
kvinnor, som voro klädda i manskläder —
tydligen valkyrjor — kommo ridande till

1 Se härom förf:ns framställning Arkiv f.
nord. fil. XV s. 273 f.

2 I början har man sannolikt tänkt sig detta

(»Dorruör» = den spjutbeväpnade) som en beteck-

ning för Odén; »Odens väv> borde ju vara en

god omskrivning för stria. Men längre fram har

denna tolkning av namnet åtminstone delvis råkat

i glömska, i synnerhet som Dprruör aldrig eljes

synes ha förekommit som benämning på Odén.

en stuga, i vilken de gingo in, och där
de under framsj ungande av den här
ifrågavarande sången vävde en väv,
sådan som den beskrives i dikten. Sedan
sången var slutad och väven fullbordad,
hade de nedtagit den och rivit den i
bitar, varefter de åter bestego sina hästar
och redo bort, sex åt norr och sex åt
söder. Sägnen har desto lättare fått denna
gestaltning, som diktaren själv har givit
kvädet formen av en valkyrjesång.
Åtskilliga andra nordiska sägner om
hemska järtecken, som skulle ha syftat på
den fasansfulla striden, uppkommo med
tiden; de finnas bevarade i Njäls-sagan.

Kvädet har väl kommit till i någon
av de nordiska bosättningarna på eller
vid de brittiska öarna, kanske på
Orkn-öarna, och tämligen kort efter slaget.
Det bygger synbarligen på de första
fragmentariska uppgifterna om detta,
innan dess följder rätt kunde överblickas.
Att kung Brian hade funnit sin död i
drabbningen, medan kung Sigtrygg fick
överleva den, var väl det förhållande,
som ingav diktaren den förmodan, att
striden skulle komma att medföra
nordmännens övervälde över Irland (se nedan
str. 8, 10).

Denna missuppfattning hos diktaren
om stridens verkliga förlopp, vilken
hittills aldrig har blivit beaktad i
litteraturen, är det som vi ha att tacka för
diktens uppkomst. Ty aldrig skulle det
ha fallit en norrön skald in att besjunga
ett nederlag, som hans folk hade lidit;
sången är ju även en segersång, låt vara
att jublet öfver den förmenta framgången
dämpas av fasan över de skräckscener,
som blevo utspelade under drabbningen.

Det mäktiga patos, som genomgår
dikten, synes tyda på inflytande från
den keltiska diktningen, ett förhållande
som var naturligt nog med den starka
blandning av keltisk och nordisk kultur,
som förefanns på Irland och i allmänhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 14:58:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0629.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free