Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Darraðarljóð. Ett folkminne från den senare vikingatiden. Av Axel Åkerblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
AXEL ÅKERBLOM
i de nordiska kolonierna på keltisk mark.
Kanske diktaren t. o. m., likasom så
många andra nordmän i dessa nejder,
hade keltiskt blod i sina ådror.
Nordisk till sin karaktär är
däremot den valkyrjetro, som ligger till
grund för kvädets komposition. I Eddans
hjältedikter spelar som bekant denna tro
en framträdande roll, men ingenstädes,
ej ens i Eyvind Skaldaspillirs storslagna
Håkonarmål, har den fått ett mera
grandiost uttryck än i Darraöarljöö. Man kan
törhända våga den gissningen, att det
är den fruktansvärda vålds- och
blodstiden i Norden under decennierna
närmast före och efter år iooo som har
bringat till full utveckling tron på
val-kyrjorna säsom stridens mäktiga
ödesgudinnor.
I svensk tolkning meddelas här det
mäktiga kvädet.
Då den av gammalt övliga
benämningen Darraöarljöö, såsom jag redan
har påpekat, vilar på ett missförstånd,
har jag benämnt dikten
SÅNGEN OM SPJUTVÄVEN
(Valkyrjekvad)
1. Väldig är varpad
vävstolens molnsky,
bådande manfall;
blod det regnar.
Uppsatt står den,
stålgrå av spjuten.
Männens väninnor1
mäkta den fylla
[med Randves banes2
röda inslag.]
2. Till väv-varp togos
tarmar av stridsmän,
mäktigt den spännes
av människohuvun.3
1 Valkyriorna.
5 Randves bane (= Odén). De här och i
nästa strof inom klammer satta raderna äro troligen
senare tillägg.
3 De då för tiden brukliga vävstolarna voro
»stående», och varptrådarna i den hängande väven
höllos spända genom fastbundna stenar.
Blodigt stänkta
stötspjut skaften,
skytteln1 järnspets,
skedarna pilar.
[Med svärden slå vi
segerväven.]
3. Jämnt Hild väver,
Hjortrimul även
och Sanngrid och Svipul2
med svärd utan skidor.
Spjutskaft skall braka,
brista skall skölden,
hjälmens hundar3
hugga i brynjan.4
4. Vi väva och väva
en väv utav stridsspjut,
som konungen unge5
av alla först påtänkt."
Fram skola vi gånga,
i folkkamp tränga
i våra vänners
vapenskifte.
5. Vi väva och väva
en väv utav stridsspjut,
och siklingens’ bana
sedan vi följa.
Där blänka mot männen
blodiga sköldar,
där Gunn och Gondul8
grammen följa.
6. Vi väva och väva
en väv utav stridsspjut,
där kampdjärva hjältars
krigstecken framgå.
Så vi det länka,
att hans9 liv ej förödes;
valkyrjor äga
att utse valen.10
1 Förslagsvis insatt som översättning av ett
hittills otolkat ord i originalet: »yllir», väl närmast
= jullinföraren». Jmf. i molsatt betydelseriktning
sk. »ulla opp», da. julle op = repa opp (en
vävnad genom att dra ut trådarna ur den).
2 De här nämnda namnen beteckna valkyrjor.
3 Svärden.
1 Egentl. (sköld ei.) skyddsvapen i allmänhet.
6 Sigtrygg.
6 Tolkningen av denna rad, vars mening i
originalet endast ungefärligt kan uppfattas, beror
på gissning.
7 Sikling, gram = konung, här åsyftas Sigtrygg.
8 Valkyrjor.
9 Konung Sigtryggs.
10 Dem, som skola stupa i striden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
