Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Världspolitik och svensk nationalpolitik på Gustaf II Adolfs tid. Av Ludvig Stavenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
LUDVIG STAVEN O W
i dess ställe hade trätt en medveten
expansionssträvan.
Men även denna erövringspolik var
närmast en nationell politik, den var
blott en naturlig logisk utveckling och
omformning under ändrade förhållandens
tryck av den äldre rikspolitik, som under
helt andra yttre förutsättningar sökt
trygga rikets fred och främja dess
förbindelser med grannstaterna och med
kristenhetens rikare odlingscentra. Det
var fortfarande en -politik, inriktad på
de omedelbart insedda, om ock starkt
vidgade nationella intressenas
befrämjande och begränsad inom Östersjöns
närmaste kustländer.
I Karl IX:s djärva och aktiva
statskonst fick denna nya nationella politik
sitt mest storslagna uttryck. Hans
våldsamma temperament och hänsynslösa,
oförsiktiga framfart bragte dock
samtidigt till utbrott den fara, som från
början var förbunden med
erövringspolitiken men som hittills undvikits, i det att
landet invecklades i kamp med alla sina
fiender på en gång. När den gamle
hetsige konungen gick hädan, lämnade
han sitt rike i ett ganska förtvivlat läge,
i brinnande krig med Danmark, med
Ryssland, med Polen.
Att rädda Sverige ut ur denna
situation blev den unge Gustaf Adolfs första
stora politiska uppgift. Det gällde i
främsta rummet att utan alltför stora
offer vinna en åtminstone tillfällig
försoning med den mest farliga fienden,
med Danmark, och sedan att
genomkämpa den långvariga kampen i öster,
för att ur den stora ryska krisen draga
hem den länge åtrådda och - hägrande
vinsten, medan motsatsen mot Polen
sköts undan till framtiden. Att hava
slutfört den ojämna striden med
Danmark och Ryssland är också hans
ungdoms bragd, och minnena av Knäred
och Stolbova tala om en svensk natio-
nalpolitik, där klok moderation och
seghet i syften både under yttersta betryck
och i segrande framgång vetat avvinna
läget de gynnsammaste resultat, som
väl då voro möjliga.
Kampen med Sigismund åter följde
Gustaf Adolf under nästan hela hans
bana. Även denna ärvda strid gick så
till vida icke utom ramen för en
nationell politik, som det främst gällde att
framtvinga ett erkännande av Gustaf
Adolfs egen krona, av Sveriges inre
statsordning och dess protestantiska
kyrka och att vinna bestämda gränser
mellan polskt och svenskt välde i
Livland. Men i sin fortgång kom den att
flätas samman med nya och högre
motsatser och att för första gången ställa
den svenska staten inför världspolitiska
problem.
$ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
