Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Nya böcker om gamla herregårdar. Av Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA BÖCKER OM GAMLA HERREGÅRDAR 49
Vacker är i »Ulfvegården» skildringen av
de gamla tjänarnas — Cilla och Anders
kusk — dekorering med medaljen för
långvarig och trogen tjänst. Utan de gamla
tjänarna blir ej bilden av de gamla
herregårdarna fullständig. I detta medvetande
har Louise Stenbock gjort grevinnans
»betrodda» till medelpunkt i sina skildringar
från farföräldrahemmet, eller rättare sagt
hemmen. Det är något av de Mörnerska
släktgodsen Kåreholm, Herrborum och
Thorönsborg i Östgötaskären — jag tror
Kåreholm — som är medelpunkt för
skildringen. Tack vare sin trogna efterlevnad
av gamla goda föredömen hava dessa
gårdar förblivit i den yngre generationens
hand, och även denna generation har följt
de solida grundsatser vid förvaltningen,
som trygga besittningen. Arbetsamhet
och sparsamhet var lösen under »gamla
grevinnans» tid, ocli detta möjliggjorde
frikostighet, när sådan krävdes. Husmoderns
öga vakade över alla enskildneter. De
underhavandes välfärd var för
husbondefolket en personlig angelägenhet. Det
pa-triarkaliska tillståndet fortfar ännu, och
det är för detta betecknande, att
socken-männen i S:t Annæ församling styrde om
att de i kyrkan fingo dekorera greve Nils
Mörner på Herrborum med medaljen för
medborgerlig förtjänst! Även på de i
boken omtalade »Sörmlandsgodsen» är
släkten och andan alltjämt deri samma.
Med en lika kärleksfull som fin penna
tecknar den »gamla grevinnans» sondotter
sin farmor i inledningen, som skildrar
grevinnans resa till Söderköping för att i
sällskap med jungfru Lotta hälsa på sin gamla
guvernant och vän i det vita huset, som
grevinnan inköpt åt henne, och som hon,
när hon vid nittiotvå års ålder dog,
testamenterade det till den nyssnämnde
greve Nils Mörner Denne var henne kärast
bland Kåreholmsbarnen, vilkas
språklärarinna hon vid sextio år blev med samma nit,
som hon i ungdomen varit deras moders.
Det är en egendomlig och intressant
personlighet som framträder med denna
mamsell Jeannette, skomakaredottern, som
genom sin ståtliga skönhet och fina väsen
av släkten godtogs som sin föräldralösa
unga frökens »förkläde» såväl under
Stockholmsvintrarna som under sommarresorna.
Hon får många och livsvariga vänner inom
aristokratien; hon bevarar till det sista
MAMSELL JEANNETTE.
den konservativa familjen Mörners varma
vänskap, och dock är hon så olik den
gamla tidens guvernanttyp. Hon avvisar
fördelaktiga giftermålsanbud, hon lämnar
under årtionden sin trygga fristad i det
Mörnerska hemmet, för att i utlandet stilla
sin brinnande håg att se och lära; i Paris
stadgar hon sina redan radikala åsikter;
vid hemkomsten kan hon läsa alla möjliga
väldefulla böcker på svenska, tyska, franska,
engelska, spanska, italienska och t. o. m.
latin. Politik, naturvetenskap och
religionsfilosofi intressera henne särskilt, Voltaire
och Darwin påverka henne starkt. Den tidning
hon höll var radikal, och hon understödde
ekonomiskt Söderköpings arbetarförening.
Författarinnan har med varmt intresse
tecknat den gamla lärda guvernanten, för
vardagsmänniskorna så gåtfull och originell.
Hon ser den tragik, som låg över hennes
liv, den tragik, som var den typiska för
forna tiders betydande kvinnor: att äga en
»rik begåvning, utan inre och yttre
möjligheter att åt sig skapa en tillfredsställande
verksamhet».
Jungfru Lotta kom redan som sexton-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
