Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Nya böcker om gamla herregårdar. Av Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°
ELLEN KEY
HOLBONÄS, »GAMLA GREVINNANS» BARNDOMSHEM.
årig till den unga fröken, hos vilken hon
sedan steg till att bli »grevinnans betrodda».
Med innerlig kärlek var Lotta fäst vid sitt
fattiga föräldrahem och bevarade noga
varje brev därifrån, medan hennes egna
icke synas ha blivit gömda. Det är skada,
ty man hade hellre läst Lottas egna brev
än de, som nu meddelas t. ex. från hennes
bror, ehuru även han är en präktig typ.
Lotta själv får det öde, som är
betecknande för så många kvinnor av hennes
fasta virke: den präktiga flickan ger sin
unga kärlek till en svag man, som aldrig
gör allvar av giftermålet. Den trettioåriga
förlovningen slutar så, att Lotta för alltid
stannar hos sin gamla grevinna. Där råder
hon över de s. k. uppjungfrurna, medan
hushållerskan befaller de s. k. nerjungfrurna:
sålunda indelades den till femton personer
uppgående tjänarinnepersonalen. Lotta tog
del i alla grevinnans rådslag, överallt nådde
hennes skarpa blick och goda ögon. Hon
ledde all hemindustri, som bedrevs på
gården, hon var med om fårklippningen och
midsommardansen, stickade täcken och
sydde linnesöm. Alltid och allestädes var
hennes uppträdande aristokratiskt; hennes
vackra gång och ljudlösa rörelser gjorde
henne behaglig att ha omkring sig, och
genom sitt fina väsen, sin klokhet och godhet
blir hon helt naturligt den ledande såväl
av arbeten som nöjen. Hon är de sinas
som sina kamraters stöd och vän; hon
håller reda på de unga flickorna och stänger
förstugdörren klockan 10 om aftonen; hon
ser noga till att ordning och sparsamhet
iakttages. Men dock är det till Lotta alla
komma med sina sorger och fröjder. Sedan
hon varit med om sin kära grevinnas sista
färd levde hon kvar, aktad och älskad.
Nu vilar hon sedan några år i
»kyrkogården på Östgötakusten, ej långt från den
herrgård, där hon varit med om att i det
längsta bevara gamla, äktsvenska seder».
Aldrig tar konservatismen en vackrare
gestalt än hos sådana trotjänarinnor.
Ville man till en de svenska herregårdarnas
kulturhistoria finna en bild av typen
»trotjänarinnan», kunde valet icke falla på
någon mer vackert betecknande än jungfru
Lottas. De släkter voro lyckliga, där en
sådan trotjänarinna satt vid vaggan och vid
dödsbädden; höll ungherrskapet i tukt och
Herrans förmaning, mottog och gömde de
äldres hemligheter; vakade över husets
egendom och ära, delade släktens stolthet, sorger
och glädjeämnen, själv utan annan fordran
på livet än att i det sista orka fylla sin plikt.
Även de omkring »gamla grevinnan»
och jungfru Lotta skymtande gestalterna
av andra tjänarinnor och tjänare äro
tecknade med hjärtlig minnesgodhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
