Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Nya böcker om gamla herregårdar. Av Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5° ELLEN KEY
HUNNERSTAD FRAN ÖSTER. LAVERING ERAN I700-TALET.
Tillhör friherrinnan Lotten Armfelt född Hidtin.
dikt, där innerliga ord prisa »de händer,
som vi trycka under livsvandringen, som
vi aldrig glömma och aldrig mera nå».
Det är åt alla dessa som författarinnan
bundit sin krans, skimrande »av sommarens
minnen, av sol och leenden, av längtan
och vemod, men bladen vissna under mina
händer», klagar hon.
Det är sant att somliga av bladen i
denna minneskrans äro bleka för dem som
ej dela samma minnen. Men boken i
dess helhet innesluter så mycket av de
gamla herregårdarnas doft och färg, att
den gör en glad och vemodig på en gång,
ifall man har det sinne, som vibrerar med
den gamla gravskrift, vilken är bokens
motto: »De gula löven viska till de gröna;
I skolen alla falla.»
Sist kommen i raden av de herregårds
böcker hösten bragt är Ada Rydströms
om Armfeltarne på Hunner stad. I denna
»historia om en släkt och en gård»,
kommer man historien närmare än i de andra.
Ty det är ingen mindre än Gustaf Mauritz
Armfelt som man här lär känna från hans
kanske allra mest älskvärda sida: som den
för sina unga anförvanter på Hunnerstad
ömt kännande och ivrigt verkande fränden.
Ada Rydström har med all den kärlek
och omsorg, hon redan ägnat de gamla
gårdar och släkter hon skildrar i Boken
om Tjust, ägnat sig åt Hunnerstad. Varken
med stället eller släkten har hon någon
närmare förbindelse, men hon har blivit
lockad av de många familjepapperen, av
de originella gestalterna, av den
hängivenhet med vilken Hunnerstad varit älskat.
Och så har hon från Tjust — med vars
historia hon alltjämt sysslar — gjort en
avstickare ned till Eksjötrakten, till det
gamla stället, och till innehavarinnan av
sägnerna, breven, bilderna.1 Sålunda har
hon fått det rika stoff, ur vars sovring
denna ur så många synpunkter intressanta
bok framgått.
I den vackra inledningen betonar hon
att boken egentligen är »historien om en
gammal Smålandsgård, säregen och vacker;
själfull i sin originalitet och sina minnen;
en gård vars bibehållande varit en stor
familjs eniga mål, den enda lycka de
åtrådde». Och liksom Ulfvegårdens släkt
om sig kan vittna, att den gården
frambragt sällsynt helstöpta människor, säges
om Hunnerstad att den skapat »original i
en värld av kopior», och författarinnans
målande skildringar ge henne rätt.
Hon påminner om den långa följd av
1 Friherrinnan Lotten Armfelt född Hultin,
en sondotter av de makar Hultin som jag skildrat
i Emil Key’s Minnen, första delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
