Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Vitalis Norström. En minnesbild. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS NORSTRÖM 111
NORSTRÖMS SOMMARSTUGA VID LÖVEKULLE UTANFÖR ALINGSÅS.
»Mitt starkaste intryck — skriver han vid
återkomsten till Göteborg (mars 1910) — av
den filosofiska världen i Tyskland blev detta:
det finns ingen samlande pe>sonlighet där!
Idel splittring, idel privatmeningar, idel —
avundsjuka (från vilken Eucken dock är absolut
ren). Ja, det finns den dag som i dag är ingen
annan gemensam andlig luft i Tyskland än
patriotismens. Men den nationella
kraftspänningens idealism är fenomenal. Jämte den —
bara Verkehr, Betrieb und Wirtschaft. Den
materiella, tekniska utvecklingen
häpnadsväckande! Och den kommer att hålla i, så länge
den har en själ. Och det har den i kärleken
till Tyskland, som imponerar även i sina mest
blinda, råa och övermodiga former. Ty den
är tvättäkta.’
Vid världskrigets utbrott kom
Norströms tro på Tysklands uppgift till flera
starka uttryck. Jag skall här blott
anföra ett par belysande uttalanden av
honom, som visa hur klart hans
skarpsinne fattade världsläget. I december
J914 bekänner han:
»Jag är en absolut tyskvän och gläder mig
åt att härvid ej behöva krypa bakom några
reservationer. Måtte tyskarna segra helt och
fullt! Jag tar ’preusseriet’ med på köpet, väl
vetande att till allt jordiskt ljus oåtskiljaktigt
hör skugga. Ingen köper fisken utan ben
Ibland får man också finna sig i, att det fastnar
i halsen. För övrigt — är engelsk marinism,
fransk kulturtrötthet intill dödens
benrangels-torka eller rysk mass-suggestion en bit bättre?
Speciellt fryser jag vid beröringen med de långa
och kalla engelska fingrarna . . . Varför skulle
jag ej få obetingat älska denna strålande,
exempellösa tyska samling, denna hänförelse intill
döden för ett överindividuellt mål? Tyskarnas
panteistiska läggning, deras junkerdöme o. s. v.
ser jag nog granneligen, men de rubba ej, de
fd inte störa och grumla min beundran för dem
och min hängivenhet för deras sak.>
Norström var övertygad om att
världskriget var en dom över »masskulturens»
ande och att vilken kampens utgång än
bleve, så »förestå de mest djupgående
inre förändringar i världsläge och män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
