Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - "Båssman". En liten sorgsen historia. Av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"BÅSSMAN’
99
gatan, muséerna och tillfälliga
förströelser. En större negerkaravan förevisades
den terminen; där var jag en trogen och
uppskattande besökare. Jag förälskade
mig i en ung negress, vilken jag flitigt
avmålade i akvarell, och till — eller om
— vilken jag diktade vers i oändlighet.
Eftermiddagen ägnades mest åt rökning
av Båssmans förträffliga cigarretter,
Anatole France i översättning, Heidenstams
»Vallfarts- och Vandringsår» och en
gammal lärobok i »Estetik». — Båssman
fann med all rätt min dagordning och
hela utbildningsmetod något underlig.
Den var så i alla avseenden — så när
som på cigarrettrökningen — olik hans
egen. Jag baxnade alltid, på nytt för
var dag, inför Lennart Karms underbara
järnflit. Allt hann Lennart med, allt
klarade han mönstergillt. Han hade som
sagt varit till sjöss, dels med vanlig
kof-ferdist, dels med »Abraham Rydberg»,
vars övningskurs han fullbordat med glans
och högsta betyg. Nu förberedde han
sig för examen till sjökrigsskolan. —
Son av en burgen men anspråkslös
köpmansfamilj i någon småländsk kuststad,
hade han haft betydliga hinder att
övervinna blott för att få ägna sig åt den
bana, vartill han med hela sin ärliga, sega,
tappra energi längtade och strävade. —
Han lät minsann inga timmar, långt mindre
dagar förspillas; jag tror, de enda nöjen
han bestod sig, var brevskrivning om
söndagarna, och så den evinnerliga
cigarrettrökningen. Båssman var en
trogen och punktlig brevskrivare, — även
i detta avseende ett lysande exempel,
mig till skam. Men så fick han också
många brev; — tydligt nog var han en
varmt avhållen ung man, av vilken de
närmaste väntade sig mycket. Men
särskilt var det en sorts små näpna,
blekskära, fyrkantiga brev som tycktes väcka
ljuva minnen och drömmar i Båssmans
eljest vardagsjämna håg. — Jag hade
snart gissat, att dessa små prydliga
biljetter kommo från en flicka, som måste
vara Båssmans käresta. Vad hon hette,
vem hon var, — därom hade jag ingen
aning. Lennart hörde för visso inte till
dem, som i brådbrasket anförtro sina
hj ärteangelägenheter åt någon, inte ens
åt en rumskamrat och god vän. Men,
bland familjefotografierna på hans byrå
stod ett litet porträtt av en ung, mycket
söt och mycket sirlig flicka med krusig
pannlugg och alldeles för stora och runda
ögon; — hon liknade inte alls den
Båss-manska släkttypen, och, hon var ställd
litet i skymundan. Länge undrade jag,
om det ej var bilden av Lennarts
käresta. En natt, långt fram på
morgonsidan, då jag vaknade, fick jag se
Båssman sitta vid sitt arbetsbord med
lampan tänd — och i handen det lilla
flick-porträttet. Han kysste det, — mer ville
jag inte se. Men från den stunden visste
jag, hur det var fatt med Båssmans
hjärta. —
* *
❖
Ja, han satt uppe och knogade, pigg
och flitig, dag och natt. Ingenting
tycktes rå på hans krafter, på hans lugna,
liksom av naturen väl disciplinerade
humör. — Gick något mig emot, — den
välsignade linearritningen, som aldrig blev
färdig, eller något annat — och gav jag
då luft åt min vrede, vilket jag sällan
nekade mig, så var Båssman alltid redo
att trösta:
— Vila dig lite’ och tag en
cigarrett! –
Jag var nog inte heller så svår att
trösta den tiden. Även rätt små och för
världen obetydliga uppmuntringar kunde
bringa mig i ett tillstånd av
översvallande belåtenhet. En kväll steg jag i
den sinnesstämningen in till Båssman och
vräkte mig stolt på en rygglös puff, där
stod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
