Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR 137
ASTRI EIDE-THORSELL OCH ANDERS DE WAHL SOM BERTA OCH AXEL
I KAMRATERNA.
Fot Atelier Jæger.
senare ber han henne släppa hans hand,
»eljest tror jag du vill förföra mig igen».
Det finns verkligen något av hatets
skönhet i dessa knölpåksrepliker, och jag har
aldrig sett en så från de första till de
sista replikerna roande Strindbergspjäs som
Kamraterna. Anslaget är lika bra som slutet.
Doktor Östermark: Du är gift? Och lycklig?
Axel: Aja, så där. Ja, jag är rätt lycklig. Det
förstås .. .
Och så slutorden:
Berta: Träffas vi aldrig mer?
Axel: Jo bevars, men på kaféet. Farväl.
Det hade varit en fördel, om den
specifika 1880-talsstämningen hade framhållits
genom dräkter från detta årtionde.
Allbekant är den förargelse Ibsen väckte
hos Strindberg genom den store
pessimistens alltför hyllande hållning mot kvinnan.
Över huvud taget får man väl gå in på,
att i allmänhet det romantiska bortljugandet
av de kvinnliga felen, vilka väl äro lika
många som de manliga — och det vill
icke säga litet — måste framkalla en
reaktion. Sannerligen Sigyn-typen har sitt
komplement i den kvinnotyp, som låter
ettret dagligen och stundligen droppa på
mannens ansikte, och vanligare än de onda
— då de nu en gång äro det —
Ibsen-kvinnornas mörka storhet är, det får man
väl komma överens om, hos kvinnan det
lömska småsinnet och den lögnaktiga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
