Ord och Bild / Tjugusjätte årgången. 1917 / 135 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sveriges äldsta förbindelser med Östeuropa enligt forskningens senaste resultat. Av Gunnar Ekholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

doktor Tallgren konstatera, hurusom
prototypen för dessa ryska bronsredskap —
»Mälardalsyxan», såsom den plägar
kallas — i icke mindre än ett 30-tal
exemplar föreligger från Ryssland, de flesta
från Volga-området, särskilt
guvernementet Kasan. Av dessa
förhållanden drar Tallgren slutsatsen att under
yngre bronsåldern nära förbindelser
funnits mellan Sverige och Östryssland, och
att redan vid denna tid svenska kolonier
blivit anlagda på Volgas stränder.

KARTA UTVISANDE MÄLARYXORNAS SPRIDNING I FINLAND OCH RYSSLAND SAMT ÖSTRYSKA BRONSÅLDERSFORMERS FÖREKOMST I FINLAND OCH SVERIGE. Skandinaviskt bronsålderområde. Östryskt bronsåldersområde. Östryska bronsåldersföremål utom Östryssland. Mälardalsyxor utom Sverige.

Upptagandet av dessa förbindelser
sätter Tallgren i samband med det
glänsande uppsving, som enligt hans
förmenande den uppländska kulturen erhåller
under den yngre bronsåldern. Härtill
kan dock göras anmärkningen, att dessa
förutsättningar inom landskapet ifråga
kunna anses föreligga vida tidigare.
Redan bronsålderns första period är
företrädd av ett tjugutal fynd — en hög
siffra i jämförelse med andra uppsvenska
provinser —, bland dem ett märkligt
svärd av en typ, som blott i tre
exemplar är känd från Norden. Slutligen är
att märka, att även landskapets
stenålder visar en fyndfrekvens, som i
förhållande till Upplands dåvarande areal —
omkr. 2/3 av provinsen låg vid denna tid
under havets nivå — betecknar en
blomstring, vilken icke torde kunna förklaras
annat än såsom väsentligt betingad av
det gynnsamma läget på förbindelselinjen
mellan Norden och Östeuropa. Den
livliga samfärdseln med Finland under
stenåldern visas även med den största
tydlighet av det arkeologiska materialet.
Huruvida även länderna längre österut
vid denna tid varit inryckta inom
Mälareprovinsernas handelssfär, kan
visserligen ännu ej med bestämdhet avgöras,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>