Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- Sveriges äldsta förbindelser med Östeuropa enligt forskningens senaste resultat. Av Gunnar Ekholm
- Aforismer. Av Richard Hejll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det förtjänar framhållas, att ett par
efter allt att döma ryska
stenåldersredskap blivit funna på uppländskt område.
Av i denna uppsats relaterade
förhållanden framgår i varje fall, att de
svenska förbindelserna med de
östbaltiska länderna och Volga-området sträcka
sig vida längre tillbaka än vad man
hittills vågat antaga. Tydligen äro
Rurikstågen endast de första historiskt
gripbara vittnesbörden om merkantila och
politiska förbindelser mellan Sverige och
Östeuropa, som fortgått genom
årtusenden.
AFORISMER
Av RICHARD HEJLL
Allt är förgäves! —
Det gives sålunda ingen
räddning ur detta helvete! Du är
där och du kommer aldrig ur
det, förrän döden befriar dig därifrån.
Försök ej att bedraga dig själv med
tomma förespeglingar om en inbillad
räddning! Ju mera du rannsakar och prövar
tillvaron, desto fruktansvärdare synes dig
verklighetens situation. Där finnes alls
intet i denna värld, som vore värdt att
tro på, att sträva efter eller att glädja
sig åt. Varje »tro» är en maniakalisk
inbillning, ett förtvivlat men löjligt
försök att ge tillvaron mening; varje
strävan är hopplös och egoistisk, det
moraliska bara en grann fras, uppfunnen att
överskyla eländet; glädjen vid livet är
en dumhet, en dårskap, ett fräckt hån
mot sanningen — detta bör du lära dig
inse! All människornas ävlan är
förgäves, en strävan i blindo, en dåres
vanvettiga, ohyggligt meningslösa
sysselsättning lik. Och så är det även med din
egen!
Men detta vilja människorna icke höra
talas om, ack nej, de mena sig vara så
sanningsälskande och redbara och
lyckliga; och livsviljan, som städse strävar
att dölja sanningen för dem, ingiver dem
allehanda sköna svepskäl, varmed de slå
sig till ro i sin lögnaktighet. Sålunda
har omsider den allra slugaste av dessa
lögnhalsar, den store »filosofen» Nietzsche,
med sofistiska konster sökt bortadvocera
idealets fordran och sanningens
förpliktande makt över människan, och har »lärt»
dem att betrakta eländet estetiskt, från
äfflinggudens upphöjda ståndpunkt,
varvid det onda lär bliva skönt och det
vedervärdiga angenämt. Dessa perversa
instinkter har han utan större svårigheter
lyckats inympa på de moderna
människorna, varav följden blivit den rysliga
andelöshet, bekvämlighet, optimism, filisteri
och schöngeisteri, som nu för tiden äro
allenarådande inom moderna kulturkretsar.
Människornas ondska. — Många snälla
människor inbilla sig, att den ondska och
egoism, varöver pessimisterna allmänt
klaga, nödvändigt måste visa sig såsom
öppen skurkaktighet och brutal egennytta,
och när de så finna att dessa rysliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1917/0160.html
