Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Anna Maria Lenngren (den 18 juni 1755 — den 8 mars 1817). Några minnesord. Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA MARIA LENNGREN
143
ANNA MARIA LENNGREN. KOPPARSTICK AV A. U. BERNDES.
Med läsning öd ej tiden bort,
Vårt kön så föga det behöver,
Och skall du läsa, gör det kort,
Att såsen ej må fräsa över.
Med andra ord: så fattad ger oss
dikten exempel på fru Lenngrens
klassiska objektivitet och — vad som är
viktigare — därpå, att hennes utgångspunkt
icke är någon abstraktes, utan en
konkret typ.
Den realistiska eller konkreta
läggningen var särmärket för fru Lenngren
bland gustavianerna. I ett nyligen
framdraget utlåtande säger Kellgren, att han
i sin dikt sökt framställa vad han tänkt
och känt, icke vad han sett, och det
gäller om hans samtida som om honom
själv, men icke om fru Lenngren.
Betecknande är ju, att det drag i Dum-
boms leverne, som visar på yttre
iakttagelse, motivet om kräftorna, skall hava
tillkommit genom hennes biträde.
Rosenstein säger ock, att »hennes skrifter äro
mindre satirer än hastiga och djupa
karaktärs- och sededrag». Denna realism
kunde skaldinnan oförfärad driva ända
till naturalism; man ihågkommer den ofta
— i olika avsikt och med skilda domar
citerade — beskrivningen på
»Vaux-hallens» atmosfär:
ledsnad, utdunstning, behov utav snus.
Men realismen ensam har icke gjort
berömmelsen; denna grundar sig på den
pregnanta och kvicka formen. Fru
Lenngren är rent språkligt sett en mästare i
förmågan att adla ett helt vardagligt
uttryckssätt till konst. Denna enkla ton
gömmer säkerligen en oändlig möda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
