Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Anna Maria Lenngren (den 18 juni 1755 — den 8 mars 1817). Några minnesord. Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
OTTO SYLWAN
autograf av anna maria lenngren. 1797- Ur L. 1\ Wåhlins stambok.
svagheter, som kunna förekomma när
som helst, men utgick som oftast från en
konkret typ eller t. o. m. en individ, ett
original. Personlig var hennes satir dock
icke, så vidt vi kunna döma.1
Fru Lenngrens syn på livet och
människorna över huvud ligger i öppen dag
i dikterna: hon är en klok och skarp
iakttagarinna av dårskapen och flärden,
men de roa henne lika mycket som de
reta henne. Säkerligen har hon mången
gång blivit upprörd, men i sin konst gav
hon ej luft åt den djupa harm, som
— enligt Kellgrens uttryck — till sist
kastar sin sifflet.
Om olika tydningar av dikterna
kan det svårligen bli tal. »Klarhet och
1 Undantag gör blott ett av hennes sista
epigram, Mårten Holck (1816), som uppgives
vara skrivet med anledning av den karriär,
den bekante statsmannen greve G. F. Wirsén
gjorde.
sanning», den klassicismens lösen, fru
Lenngren gjorde till sin, ha präglat
hennes verk. Blott om »Några ord till min
kära dotter» har skiljaktighet i meningar
rådt: Rosenstein säger om denna dikt,
som ställdes främst i den första samlade
upplagan (1819), att den »tecknar med
sanning hennes tänkesätt och var hennes
egen levnads regel». För fosforisterna
blev den en anledning bland flere att
beklaga fru Lenngrens ofier åt sin tids
rationalistiska uppfattning. Senare följde
Ljunggren Rosenstein och såg i dikten
rentav ett program, varemot Warburg
ivrigt tagit till orda. — Rimligtvis är
lösningen den, att fru Lenngren, då hon
en gång givit ordet åt den ärbara
husmodern, låtit henne behålla det, även då
hon råkade förkunna sådana
kälkborger-liga satser, som författarinnan själv
upptog med åtminstone halv ironi, såsom
främst de bekanta raderna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
