Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Spelpartiet. Av Per Hallström - Tidssyn. Av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPELPARTIET
163
gråten kom igen. »Det betyder bara
ett», snyftade hon, »bara tack och förlåt.»
»Ja, så måste du ju känna nu. —
Nej, inte mer, bara det handslaget! Och
nu går du in till dig. Du kommer att
få sova så godt; du är mycket trött.»
Hon lydde tyst och vacklande. »Och
nu», sade han till den återstående,
»farväl även oss emellan.»
Han ville begränsa det till bara ordet,
men när handen impulsivt räcktes, tog
han emot den. »Vi ha blott sakligt att
säga och inte mycket. Jag går strax
efter dig, sedan jag bestyrt om
packning. Den låter jag hämta i morgon.
Vad jag annars behöver, vet jag, att jag
får. Det skall du säga, när tid blir.
Min plan är också färdig och de lagliga
stegen inleder jag med ett brev. — Ni
två ses igen, när det lämpligen bör ske.»
»Ja.»
»Då är allt klart, så godt det kunde
bli. Det har varit en krävande dag,
men nu är den redan som långt borta.»
Därmed skildes de, och när
Malmberg såg upp mot fönstren utanför,
släcktes ljusen i kronan, ett för ett. Han
gick långsamt i tankar, och tämligen
snart hörde han raska steg bakom sig,
men pä andra sidan av gatan. Det var
Reisenhoff, och fort var han försvunnen
i mörkret.
Det var det sista någon såg av
honom, och ehuru det efter några år gick
rykten om att han var i goda
förhållanden på olika uppgivna platser, visste
ingen något närmare därom. Aminas
nya giftermål blev av i sinom tid,
utan att väcka någon särskild nyfikenhet,
och visade sig lyckligt. Den lugna,
borgerliga världen slöt sig omkring de två
kvarvarande i det lilla dramat så varmt
och tryggt, som om de aldrig en stund
varit utanför dess stängsel.
TIDSSYN
Av GUSTAF ULLMAN
Han trott sig kallad för det höga målet
att leda mänskligheten hem till Edén,
att vrida ur dess knutna händer stålet,
att skänka med sin kärleks maktord —
freden.
Allt flera vänner, brinnande i anden, —
en hänförd skara, kring den ädle stodo,
ej mer med svärd, men palmens kvist
i handen,
och villiga att vinna allt — i godo.
Men mörkrets förste, alltid lika vaken,
till mänskligheten sade: — "akten eder,
han vill er lura, det är hela saken,
till död för honom — han er alla
leder." —
Då greps förlossaren av arma händer,
dem han från våldets nesa velat fria,
och över jordens blodbesköljda länder
hörs hesa röster "korsfäst, korsfäst!"
skria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
