Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En furstlig brudfärd år 1592. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 82 NILS AHNLUND
predikanter, herr Matthias och herr
Johannes Mauritii. Kanslister och ridande
ordonnanser, trumpetare, pager, drabanter
och lakejer, tillsammans en tjänarestab
på ett fyrtiotal personer, fullständigade
följet; för alla eventualiteter hörde
dessutom en hovsmed och en hjulmakare
till detta. Åtta hästar, med seldon och
remtyg prunkande av röd sammet och
förgyllda mässingsbeslag, drogo brudens
guldsmidda praktvagn, som invändigt var
fodrad med gul damast och belagd med
dynor av gyllentyg. Hennes mor
hertiginnans ekipage drogs av ett sexspann,
och hovfröknarna synas ha delat två
fyrspända vagnar. Grövre fordon,
rust-vagnar, fraktade damernas bagage;
silversaker och mynttackor forslades på
särskilda vagnar. Åtskilligt mer än hundra
hästar trampade i tåget. Avrésan
synes visserligen ha skett i beräknad tid,
men det gällde för det oviga följet att
över oländiga vägar hinna fram till utsatt
dag. För överfall och försåt under vägen
kunde ej vara fara, då kunglig eskort
från Danmark och Sverige skulle följa
genom respektive länder.
Färden genom Danmark över Fyn
och Själland till Skåne och Halland, kom
att taga tre veckor. Vid kullarna
utanför Kolding väntade de följesmän, som
förordnats av danska regeringen. De
växlade sedan i tre omgångar och
anfördes alltid av någon av rikets yppersta
män, bland dem historieskrivaren Arild
Hvitfeld. Omväxling saknade resan
ingalunda; man besåg slott och kyrkor och
tydde kungagravarnas inskriptioner.
Överallt stodo goda kvarter till reds,
bekostade av danska kronan, som också sörjde
för hederlig traktering; så sändes i förväg
till gästernas undfägnad tio åmar rhenskt
vin till länsmännen i de halländska
städerna. Den 4 augusti övergick man
Öresund och landsteg i Helsingborg, där
man syns ha besett det gamla fästet,
som sades vara 2000 år gammalt.
Mellan byar, som bränts av svenskarna
under sjuårskriget, skred tåget upp till
Laholm, även det med minnen från den
senaste fejden; staden hade nu upptagit
Engelholms bebyggare, sedan deras
fä-derneort härjats. Vägen blev allt sämre,
dagsresorna längre och mer ansträngande.
En dag vilades ut i Halmstad hos
hövits-mannen Sten Madsen. »En tämligen
starkt befäst stad», skriver den
holsteinske färdantecknaren, som med en viss
tillfredsställelse berättar om svenskarnas
misslyckade belägring under konung Eriks
tid. Staden befann sig vid besöket i ett
bedrövligt tillstånd; kort förut, den 27
juli, hade den härjats av en eldsvåda,
som lagt 46 boningshus i aska.
Tre mil från Halmstad kunde skaran
överskrida svenska gränsen1, utmärkt
genom en väldig, oformlig sten. Den
danska eskorten vände tillbaka; konung
Johans följesmän väntade på andra sidan
gränsskälet med väl hundra hästar och
i spetsen för dem Kristoffer Schenk,
friherre till Lautenburg, Krister Klasson
Horn till Åminne och ståthållaren på
Älfsborg Jörgen Eriksson. Främst har
Krister Klasson tilldragit sig resenärernas
uppmärksamhet. Han är en lärd,
skarpsinnig och vältalig man, säger vår källa
om honom. Ogunstigare i sitt omdöme
är hertig Karl i sin rimkrönika. Även
där berättas om herr Kristers deltagande
i bröllopsfärden — men närmast med
beklagande : den arga skalken gick alltid sin
morbroder Hogenskild Bielkes ärenden.
Nejden vardt allt ödsligare. »Ein
ge-holtzig, steinicht, mosicht und
unfrucht-bahr Land!» Mot norr bar färden, den
gamla Nissastigen fram. Det är att
antaga, att hertig Karls utsända lagt ned
mycken möda på att böta vägens värsta
skröpligheter. Ty länge hade den ej
1 Jag följer genomgående uppgifterna i
reseuppteckningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
