Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Barlow till Landseer. Engelskt djurmåleri under adertonde och början av nittonde århundradena. Av A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAN BARLOW TILL LANDSEER
203
sovande blodhund. gravyr av thomas landseer efter oljemålning av
edwjn landseer.
historiemåleriet in på nya banor och lyfter
landskapet upp till en förut ej anad höjd.
Även djurbilden ändrar gestalt;
visserligen målas alldeles som förr både
häst-, hund- och ryttarbilder, förevigas
rävjakter och lyckade skott på rapphöns
och fasan, men nya ämnen
sammanhängande med en ändrad livssyn börja dyka
upp. Historiemåleriet, befruktat av
Walter Scotts romaner och romanser, lockar
hästmålarnas fantasi, diktens gestalter
söka sig fram på duken.
Abraham Cooper målar ej blott
kapplöpningshästar, men även »Slaget vid
Strigonium», »Prins Rupert vid Marston
Moore», »Richard Lejonhjärtas tvekamp
med Salladin i slaget vid Askalon» och
»Maria Stuarts falkjakt med Bothwell»,
James Ward, häst- och boskapsmålaren,
möter i the Royal Academy med ett
så äkta romantiskt ämne som »Duncans
hästar»,1 medan J. F. Lewis målar såväl
1 Ross: And Duncan’s horses, a thing most
stränge and certain,
Beauteous and swift, the minions of their race.
lejon och kameler i ökensand som
»Hög-ländsk gästfrihet» och »Spanska
contra-bandistas» och Thomas Woodward
visar oss »Mazeppa bland vildhästarna».
Det har kommit ett nytt, modernt
drag in i djurmåleriet. Man börjar allt
mer märka en strävan att i
djurgestalten försinnliga en stämning. Kronhjortens
röda fäll och greniga horn skola nu
liksom återspegla hedens ljung och den
knotiga bergfurans grenar: det är
Höglandets ödslighet.
Den ädla blodhunden, ättlingen av
en fräjdad stam, sover framför brasan,
vars glöd skimrar på gamla harnesk
och hjälmar: det är feodaltidens skugga.
Djurbilden står i begrepp att från genre
Turn’d wild in nature, broke their stalls, flung
out,
Contending ’gainst obedience, as they would
make
War with mankind!
Old Man: ’Tis said: they eat each other.
Rose: They did so; to the amazement of
mine eyes ....
Macbeth Akt II sc. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
