Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Lydia Wahlström och hennes senaste arbeten. Av Hilma Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
285
ring angående en historisk person, han må
vara helgon eller härförare eller vad som
helst. Författaren ser så väl som någon
nästan obarmhärtigt bjärt den
självbespeg-lande teaterhjälten, om vilken hon anför
Katarina II:s yttrande om Gustaf III, att
»om man under ett samtal ville få honom
i riktigt godt lynne, skulle man placera
honom så, att han finge tillfälle att se sig
i spegeln». Som psykolog har förf., som
älskar starka och hela naturer, icke någon
personlig sympati med »en nervös
dekadent» som Gustaf III, men väl ett
allmänmänskligt medlidande med det jäktade och
rolösa hos honom. Som svensk historiker
uppskattar hon hans fosterlandskärlek och
månhet om Sveriges självständighet och
förringar ingalunda den »idealitet», som
enligt då och ännu gällande värdenormer
låg över Gustaf III:s »i sina uttrycksmedel
rätt brutala politik».
Tillsammans ge de olika uppsatsernas
analyser av Gustaf III:s karaktär och deras
anekdotiska smådrag en lika fyllig bild av
hans person som en långt vidlyftigare, till
formen mera anspråksfull och mera
hård-läst karakteristik skulle göra. Det
anekdotiska, sparsamt användt, har inte ett blott
förnöjelsesyfte utan motsvarar helt och
hållet illustrationsmaterial. Det ger
konkretion men är ej löst tillsatt.
Av Hedvig Elisabeth Charlotta och
hennes flitiga dagboksförfattande ger förf.
en livlig och sympatisk bild. Materialet
till uppsatsen om henne utgöres väsentligen
av hennes av förf. undersökta
korrespondens med sin bästa vän, Sophie Piper, född
von Fersen, i dess tidigare skede.
Genom citat får man direkt se den
lilla prinsessan som helt ung, sådan hon
ter sig i sitt svärmeri för denna vän. Det
i boken återgivna tidiga porträttet av Roslin
visar, enligt förfis träffande karakteristik,
»en omisskännlig tjuvpojksaktighet, som
tar sig dråpligen putslustig ut mot den
stela hårklädseln och den granna
brokadklänningen» och bär syn för sagen, att
hon fann »största nöje» i att »skämta och
hitta på galenskaper», som greve Fredrik
Sparre uttryckte det. I sin egenskap av
upptågslysten backfisch lät hon sig ej
det ringaste bekomma att hon också var
hertiginna. Lika sextonårig som i de
nig-ningsceremonier, hon med sina hovdamer
anställde för en stor ostindisk kruka, som
LYDIA WAHLSTRÖM.
fick företräda kungens person, visar sig
hertiginnan i sin vänskap för Sophie. Av
allmänpsykologiskt intresse och
allmänmänskligt välgörande är det att se det
tidiga och så litet lyckliga giftermålet lämna
»den lilla hertiginnans» ungdomlighet så
oberörd, både med avseende på munterhet
och ömma känslor, d. v. s. vänskapskänslor.
I vänskapen för Sophie fann
hertiginnan utrymme för sin känsla — på maken
var intet stort mått av känsla användbart
— och i dagboken för sin aktivitet.
Vänskapen och dagboken höllo samman
hennes liv och gåvo det vikt för henne själv.
En ännu inte fullständigt i allmänna
medvetandet detroniserad psykologisk
visdomslära har brukat förkunna, att »kärleken är
kvinnans hela liv». Historiskt står den
sig mycket slätt inför vittnesbörden i
memoarer och brev från gångna tider. I de
icke mycket begåvade, icke
undantags-mässigt personlighetsutvecklade kvinnornas
liv, i deras, som höllo sig inom den
uppdragna marginalen, har man fastmer
anledning att iakttaga, att kärleken till
mannen — om man med kärlek menar ett
själsfaktum och ett själstillstånd — haft
en synnerligen oansenlig plats. Man skulle
nog få leta efter nutida motstycken till ett
sådant psykologiskt tomrum beträffande
självupplevad kärlekserfarenhet som hos
Hedvig Elisabeth Charlotta eller t. ex. den
långt mer intellektuella men lika litet
erotiska Martina von Schwerin, liksom hon
bortgift vid sexton års ålder. De tidiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
