Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Lydia Wahlström och hennes senaste arbeten. Av Hilma Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
HILMA BORELIUS
konvenansäktenskapen kunde utfalla mer
eller mindre lyckligt, men någon starkare
passion ingav sällan den äkta mannen,
naturligt nog. Plikttrogna kvinnor levde
sitt liv och stretade igenom sina äktenskap
utan att någonsin ha erfarit mer än ett
minimum, på lägsta planet, av den känsla,
som påståtts utgöra kvinnans hela liv. De
inrättade sin tillvaro den förutan.
Hertiginnan Charlotte var en av dessa i
avseende på personlig lycka så anspråkslösa
kvinnor. Hon har just den blandning av
vardagsstoicism och lättlynthet, som gjorde
deras liv drägligt.
Förf. till »Gustavianska studier» har
låtit det psykologiskt intresserande i
vänskapsförhållandet mellan hertiginnan och
Sophie komma till sin rätt utan vidare
utläggning. Mycket lämpligt eljest, men
här hade läsarna kanske behövt en liten
påpekning. Jag vet inte, om förf. själv
inför hertiginnan och hennes livsfyllande
vänskapsförhållande gjort just de här ovan
anförda reflexionerna. Men jag vet, att
den, som gör dem, inte med en högdragen
axelryckning avfärdar själva
vänskapsskildringen såsom mindre värd uppmärksamhet
— såsom en recensent gjort.
Hur nära politik och intrigspel stått
varandra och hur fribytaren med hemligt
uppdrag var snart sagt en stående
rollinnehavare i det slutande 1700-talets och
det börjande 1800-talets utrikespolitik —
därav får man i uppsatsen om »Gustaf III
och norrmännen» m. fl. av de kortare
uppsatserna bjärta bilder, raskt och redigt
framställda. Själva fakta äro på mer än
en punkt sensationella nog — så i
berättelsen om »Benzelstjernas mordbrandsplan
mot ryska flottan» 1788—89. Men de
presentera sig ingenstädes som lösryckta
godbitar uppletade av en sensationslysten
arkivsnokande journalist. De framstå alltid
i sitt historiska sammanhang och mot
historisk bakgrund.
III.
I första delen av Svenskar från förra
seklet behandla uppsatserna Benjamin
Höijer och Hans Järta, i andra delen
Geijer, Richert och Fredrika Bremer. Förf:s
allmänpsykologiska intresse för betydande
kulturpersonligheter är så livligt, att hon
lika mycket con amore sysselsätter sig med
person- eller åsiktsutvecklingen hos en
sådan, när de psykologiska fakta redan
klarlagts av andra, som då hon själv är
ny-upptäckare. Förf. är övertygad, att den
svenska allmänheten väl behöver bli mer
bekant med de historiska grundvalarna för
svensk kultur och uttrycker denna
uppfattning i det för båda delarna av »Svenskar
från förra seklet» gemensamma företalet,
liksom i den resonerande inledningen till
Richert-biografien. Tillika är hon själv
särdeles intresserad av att just i förhållande
till den närvarande tiden betrakta vissa
svenska kulturpersonligheters liv och
gärning. Populär-pedagogiska avsikter och
personligt aktualitetsintresse ha samverkat
till det urval, som föreligger i samlingen
»Svenskar från förra seklet».
I förra delen av Svenskar, ägnad åt
den filosofiske banbrytaren Benjamin Höijer
och den politiske teoretikern Hans Järta,
är Järta huvudpersonen, icke blott sä, att
han är utförligare och mer ingående och
självständigt behandlad. Syftet med
Höijer-uppsatsen är enligt företalet egentligen »att
giva en något fylligare kulturell bakgrund
åt historien om Järtas ungdomsutveckling».
Blir boken än något osymmetrisk både
kvalitativt och kvantitativt, förstår man att
förf. ej velat avstå från att ställa Höijers
imponerande gestalt bredvid Järtas. Hon
älskar storvulen svenskhet, och då
vänskapen mellan dessa två, »så vacker» i »all
sin manliga kärvhet» fängslat henne under
forskningarna för Järtas biografi, har hon
ej kunnat neka sig att särskilt stanna inför
filosofen med den tankedigra blicken, den
bestämda kastningen på huvudet och
själv-härskarminen — boken reproducerar
Höijers porträtt, en erövrares snarare än en
professors.
Själv delande åsikten om betydelsen
av »männen för sig» har förf. med
välbehag försänkt sig i Hans Järtas
levnadsteckning och personkarakteristik, politiska
åskådning och politiska gärning. Järtas
memorial till 1809 års regeringsform och
frågan om arten och graden av Järtas andel
i själva regeringsformen ger anledning
också till en analys av regeringsformens
elementer: Montesquieu och upplysningsidéerna
å ena sidan, gammal svensk historisk
tradition å den andra. Här visar sig riktigt
till sin fördel Lydia Wahlströms
populari-seringskonst. Klart utredande framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
