Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En musikalisk återblick. Operasäsongen. Av Olallo Morales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MUSIKALISK ÅTERBLICK
317
VÅRLANDSKAPET MED GURNEMANZ’ HYDDA. DEKORATIONSSKISS AV
THOROLF JANSSON.
emellan eller att mäta dem efter någon
idealbild eller abstrakt föreställning. Här
tillmötesgå de reproducerande konstnärerna
allt för beredvilligt genom att trots en
nästan obegränsad musiklitteratur endast
odla ett snävt urval, som gör varje ord om
verket överflödigt. En d’Alberts program
äro desamma idag som för trettio år
sedan, och ständigt serveras samma fyra
violinkonserter av Beethoven, Mendelssohn,
Bruch och Brahms, det må vara i
Stockholm, Rom eller Chicago. Inom operan
blir omsättningen något livligare på grund
av musikens samband med dramat och
nationella olikheter, men hur många
galva-niserade lik släpar ej även den moderna
operarepertoaren med sig! Egentligen styrs
hela musikväsendet av principen: de döda
skola leva och de levande vänta tills de
äro döda. Hur skulle det se ut inom
bildande konst och litteratur om denna
abnorma princip där vore bestämmande? Den
nutida musikgenerationen lever i ett
förgånget släktleds musikåskådning. Brahms,
Schumann-arvingen från 1800-talets midt,
har ändtligen blivit »modern», den nyligen
bortgångne Reger är här ej stort annat än
ett berömt namn, Arnold Schönberg,
ledaren för en ultramodern riktning, har blott
skandalrykte. Allmännare förstående kan
endast den samtida musik räkna på, som
återspeglar det förgångna. Mycket vore
att tillägga i detta bedrövliga kapitel, men
»de mortuis» etc. Är överenskommelsen
att endast lovorda de döda möjligen till
för att desto oförbehållsammare kunna tadla
de levander
Om Operan under hösten undandrog
sig kritikens intresse, har den desto mer
lagt beslag därpå under vårterminen.
»Trollflöjtens» glansfulla nyuppsättning var
dess första, här redan omtalade bragd. Den
nästa blev Parsifal, Wagners
konstnärliga testamente. Ehuru mästarens sista
verk, sysselsatte det i nära fyra decennier
hans fantasi. Parsifalidén spåras redan i
utkastet till »Jesus av Nazaret» från 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
