Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Dikter. Av Stefan Johansson - Bön till livet - I morgonen - Sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTER
Av STEFAN JOHANSSON
BÖN TILL LIVET
I.
Tag mig som barn på dina armar
du starka, sköna moder Liv
och av ditt rika hjärtas safter
åt mitt förkrympta hjärta giv.
Låt ljusets dolda gnista tända
sin skaparlycka i mitt bröst
och giv åt glädjens tysta sånger
en levande och lycklig röst.
Dock vet jag att du ser och skänker
långt bättre än jag det förstår,
men giv att från ditt starka hjärta
en glimt av eld mitt hjärta når.
II.
Jag bad dig aldrig om människors gunst
om guld, som bländar och ljuger,
men jag bad om det stål, som i livets
kamp
för strid och för strävan duger.
Jag bad dig aldrig om ärans glans
och dess arma, förtvinande gnista,
om ljus för min skumögda, törstande
själ
var min bön, den första och sista.
I MORGONEN
Solens brand
såg jag hög över berget stiga,
sönderstrålad
bortdog skuggan vid bergets fot.
Späda, vårgröna blad,
små knoppar, som lyckligt bristen,
jag känner er glädje som min
i morgonens friska sol.
SOMMAR
Sommar, sommar,
glädje för mitt hjärta,
sol över livets snart förgångna dagar,
bräddfylld gjut din skönhet i mitt hjärta,
gjut din glans och dina vindars toner
i mitt bröst, som brännande törstar
efter ljus och sånger.
Ty alltför snart
är markernas blomning och doft förbi,
från träden slitas de gulnade, döda löven
av isad vind, som biter hårdt
som människohat
i nu så överrikt och doftskönt
blommande strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
