Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ny finländsk litteratur. Av John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY FINLÄNDSK LITTERATUR
Av JOHN LANDQUIST
Arvid MörnE: Sommarnatten. Holger Schildt,
Borgå, och Albert Bonnier, Stockholm.
Jacob Tegengren: Dikter, sjunde samlingen. Albert
Bonnier, Stockholm.
Jarl Hemmer: Pelaren och andra dikter. Holger
Schildt, Borgå, och Albert Bonnier, Stockholm.
Mikael Lybeck: Hennerson, en historia om en
gårdskarl. Albert Bonnier, Stockholm.
Ture Janson: De ensamma svenskarna. Holger
Schildt, Borgå, och Albert Bonnier, Stockholm.
Runar Schildt: Regnbågen. Holger Schildt, Borgå,
och Albert Bonnier, Stockholm.
Hanna Cederholm: lise Benzig. Holger Schildt,
Borgå.
Juhani AHO: Fredseremiten. Holger Schildt, Borgå.
NDER höstmånaderna 1916 ha i
Finland på svenska språket
utkommit en rad arbeten av skönlitterär
såväl som av vetenskaplig art, som
röja en även under deprimerande tider
bevarad intellektuell arbetslust. En del av
förtjänsten för denna omständighet torde
tillfalla de finländska förlag, som verksamt
gynna svenskspråkig litteratur, och framför
andra Holger Schildts förlag i Borgå, som
alltmer synes ta ledningen i finsk
bokmarknad. Sedan våren 1917 finnas en stor del av
dessa nya böcker även tillgängliga på svensk
bokmarknad, förlagda av Albert Bonnier.
Denna nyutkomna finländska
skönlitteratur visar sig i det hela stå på en högre
nivå än under närmast föregående år. Att
nämna de förnämsta författarna ha bland
de yngre Runar Schildt och Ture Janson
senast lämnat sina hittills bästa arbeten.
Arvid Mörne har riktat den svenskspråkiga
litteraturen med en ny betydande
diktsamling, Sommarnatten; likaså har Jacob
Tegengren utgivit en diktsamling, den sjunde
i ordningen. Den mångfrestande Mikael
Lybeck, som älskar psykologiska problem, har
i sin nya intressanta bok behandlat fall av
religiös hysteri. Av Juhani Aho har
slutligen på svenskt språk utkommit en roman,
Fredseremiten, ett poetiskt inspirerat inlägg
för den pacifistiska idealismen.
Den nya svensk-finska litteraturen står
givetvis under den rikssvenskas inflytande,
men i varje fall den mer representativa
delen därav synes dock äga en gemensam
särprägel. Den rikssvenska dikten har en
rikare ström av känslor, välljud och ord;
som en förutsättning för denna mera
blomstrande utveckling finner man en inre
sorglöshet, som är främmande för den finländska
dikten. Avigsidan av denna sinnesfrihet är
att det skrivs mycket i Sverige, som ej är
av hjärtat menat, att där i dikten
förekommer en storordighet, vars löftens infriande
i livets verklighet ter sig ytterligt osäkert;
och man kan, att välja blott ett ringa
exempel, ännu hos oss fira en deklamatorisk
kling-klangdikt sådan som hr Bertil
Malmbergs. Den svensk-finska litteraturen är
påfallande fri från fraser; och medan man hos
oss kan förnimma en avgjord skillnad
mellan dikten och livet, så verkar den finländska
dikten mera övervägande som ett uttryck
för omedelbart liv. Därmed är icke nekat
att vårt större och fria land kan i sin
litteratur äga en stor ton, som är äkta, en sådan
som finnes hos en Strindberg eller
Heidenstam; och i ett ostört samhälle kan
diktarens dröm fritt stiga högre och äga mera
makt än i ett hotat. Men detta är
emellertid en egenart hos den samtida finska
dikten att den, för att tillämpa en vacker
liknelse av Arvid Mörne, flyger nära jorden
såsom svalan i stormen. Själv är denna
skald den mest karakteristiske finske före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
