Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ny finländsk litteratur. Av John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
JOHN LANDQUIST
m inskligt innehåll åt Mörnes diktning, finner
man icke i Jacob Tegengrens poesi. Han är
helt natur- och kärlekslyriker. Hans
specialisering är så bestämd att den tyder på frivillig
begränsning: han hir tagit sitt parti och
dragit sig tillbaka. Hur som helst, någon
enformighet vidlåder Tegengrens lyrik i dessa
vårnatts och sommarnattsstämningar han älskar,
doften av syren, jasmin, linnea och pors
glida lätt in i varandra, isynnerhet som
den erotiska stämning, som merendels
genomgår dikterna, är tämligen likartad,
väsentligen skiftande mellan den av vek
längtan och lycklig besittning. Det kan bli svårt
att i minnet särskilja den ena dikten från
den andra. Men med denna reservation
vill man eljes ge ett fullt erkännande åt
hans mjuka och välljudande vers och åt
den fina säkerhet med vilken han utför sina
naturtavlor och sina stämningar. Han är en
äkta lyriker inom sitt område. Karakteristisk
för honom är denna utsökta vårnattsbild:
Vårens ljuva
natt, så blå som skogens blåa duva,
vingen stilla över jorden sträcker
och det sista aftonljuset släcker.
Videts hängen
skimra ren i guld, och genom ängen
rinner bäckens ljusa silvervatten,
sorlande sin valborgshymn i natten.
I ett par dikter »De gamla» och »Den
tjänande flickan» har Tegengren även
framställt objektiva gestalter utanför sin vanliga
stämningssfär, och dessa höra till de allra
bästa i hans samling. Några dikter, i vilka
scener ur djurlivet framställas — såsom
»Spoven» — visa ytterligare Tegengrens
djupa inlevelse i vildmarkens värld.
En begynnande skald, som ger vissa
löften, är Jarl Hemmer. Hans blod är för
ungt för att han ännu skulle kunnat, ta
avgörande intryck av erfarenhetens
vedermödor. För en ung begåvad poet blåsa orden
gärna fram så lätt som äppelblom för en
vindstöt. Denna lätthet för ljusa ord äger
även Jarl Hemmer. Hans inledningsdikt
till samlingen Pelaren visar emellertid en
fantasi med ideala impulser av sant poetisk
art, och några erotiska dikter (Den första
soldagen, Förvandling, En blommande äng)
tolka äkta och omedelbart en hel känsla
från livets maj; andra åter, såsom »Den
alltför lycklige», ge uttryck åt en mera billig.
Hans diktning behöver strängare
konstnärlig skolning; ännu har han t. ex. icke
förstått att inlednings- och avslutningsstroferna
till »En sårad fågel», som jämföra hans
hjärta med naturföreteelsen, genom onödig
tydlighet störa diktens stämning och att den
symboliska naturbilden skulle gjort sig bättre
gällande ensam.
Inom nyutkommen finländsk
romanlitteratur må först erinras om Mikael Dybecks
berättelse Hennerson, en historia cm en
gårdskarl. Titeln, låter inte ana att författaren
behandlar ett högaktuellt psykologiskt problem.
Huvudpersonerna äro två troende, som
under sexuell dragning till varandra driva sin
upphetsning till extas, med slutlig följd att
mannen i ett tillstånd av hänryckning
begår självmord, seende för sina ögon
saligheten i Gud. Motivet är sålunda ett fall av
det samband mellan religion och hysteri,
som professor Gadelius givit en historisk
belysning i sin bok Tro och övertro.
Mikael Lybeck är tydligen själv ingen
obevandrad på området. Med klar insikt
framlägger han de drag av ursprunglig
bristande jämvikt och hämmad sexualitet,
som leder hans personer till sökande av
kompensation i religiöst svärmeri. Särskilt
inlysande är hans karakteristik av
hjältinnan, friherrens dotter. Efter ett hysteriskt
sjukdomsanfall i pubertetsåldern, som
författaren visserligen ej analyserar,
uppblomstrar hennes religiositet, vars eufori
och »gudsbarnsligt förtroliga» förhållande
till de lidande medmänniskorna
genomskinligt visar sin hemlighet som sublimerad
erotik. Med obarmhärtig skärpa skildras vidare
de halva tillfredsställelser hennes sexualitet
söker i umgänge med hängivna av bägge
könen. Men rent förträffligt visar
författaren också, hur denna hysteriker ryggar
tillbaka inför det krav på hel och ärlig sexuell
tillfredsställelse hennes motpart ett
ögonblick ställer på henne. Mannen står,
åtminstone för anmälaren, inte alldeles lika
klar. Det har antydts att författaren haft en
levande förebild för ögonen; i så fall skulle
det varit av intresse att få en vetenskaplig
redogörelse av det ovanliga fallet. I all
överspändhet är nämligen Hennerson ganska
människoerfaren och dessutom trygg intill
självsäkerhet; anmälaren förstår icke fullt
hur en man med delvis så ofördärvade
instinkter kan så helt illuderas av hjältin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
