Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Norsk konst i Stockholm. Av Ragnar Hoppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
RAGNAR HOPPE
SELVPORTRÆT. OLJEMÅLNING AV THORVALD ERICHSEN.
Tillhör kammarherre C. A. Ossbahr.
Har han befriat de unga från
traditionens och akademismens tryck, har han
genom sitt exempel lärt dem, att man når
längst genom att öppet och djärvt tolka
sitt eget jag, så är ju redan detta mycket.
Några egentliga Munch-epigoner kan
man ej tala om. Den bland de yngre
som står mästaren närmast, Karsten, är
en fullt självständig konstnär och
förekom, som sagt, icke på utställningen i
Stockholm.
Vill man för klarhetens skull söka få
till stånd en gruppering av de unga, kan
man dela dem uti realister och stilister.
Till de förra räknar jag då Erichsen,
Sandberg, Jorde, Wetlesen, Holbö och
Wold-Thorne, män som i allmänhet redan
ha passerat fyrtiotalet och som alltså
endast i jämförelse med Erik Werenskiold
och Munch kunna räknas till de unga,
till de senare Deberitz, Sörensen,
Heiberg, Revold, Thygesen, Dagfin
Werenskiold och Per Krohg, vilka alla äro
ungefär trettio år gamla. Indelningen kan
möjligen förefalla artificiell och villkorlig,
men är det ej i så hög grad som det
först kan synas. Konsten som så mycket
annat är dock till en viss grad en frukt
av miljön, är tidsbetingad. De s. k.
realisterna ha vuxit upp i en tid, då
realismen stod på dagordningen, visserligen
kanske blandad med en lagom dosis
nationalism, symbolism, jag vet inte vad,
men dock i sin kärna realistisk, med
naturstudiet som konstens a och o. Och
detta har satt sin prägel på deras pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
