Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Gammaldags godsägare. Novell av N. W. Gogol. Översättning från ryskan av Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMALDAGS GODSÄGARE
359
lagt in dem i ättika. Jag vet inte, hur
de kunna smaka. Jag lärde hemligheten
av fader Iwan. I ett litet kärl breder
man först ut eklöv, som man överströr
med peppar och salpeter; därpå lägger
man nagelörtsblommor och slutligen
svamparna med stjälkarna överst. Det
där är pastejer med ost, och det där
med urda, och den där sorten med kål
och bovetegryn tycker Athanasius
Iwano-witch mycket om.»
— Ja, avbröt Athanasius Iwanowitch,
ag tycker mycket om dem; de äro
mjuka och en smula syrliga.
I allmänhet var Pulcheria Iwanowna
ovanligt i stämning, då hon hade gäster
hos sig. Den snälla gumman! Hon gick
helt upp i sina gäster. Jag satte värde
på att besöka dem, och ehuru jag
överlastade min måge på ett rysansvärt sätt,
liksom alla, vilka gästade dem, och ehuru
detta var mycket skadligt för mig, var
jag dock alltid glad att fara till dem.
För övrigt undrar jag, om icke själva
luften i Lillryssland har en eller annan
hemlig egenskap, vilken underlättar
matsmältningen, ty, om det folie någon in
att här äta på det sättet, skulle han
utan tvivel bli liggande över bordet i
stället för i sängen.
De kära gamla! ... Men min
berättelse närmar sig till en synnerligen
sorglig händelse, vilken för alltid förändrade
livet i denna fredliga avkrok. Denna
händelse är så mycket sorgligare, som
den uppstod av en mycket obetydlig
anledning. Men på grund av världens
underliga inrättning ha alltid små
orsaker stora verkningar, och tvärtom få stora
företag ofta obetydliga följder. En eller
annan erövrare samlar hela sitt rikes
krafter, kämpar några år och förvärvar
slutligen en liten jordlapp, på vilken det
icke ens finnes plats att sätta potatis.
En annan gång råka två skyttar från
skilda städer i gräl med varandra på
grund av en bagatell; men trätan griper
omkring sig, så att den omfattar först
städerna, så kringliggande byar och
köpingar och slutligen hela riket. Men låt
oss lämna dessa betraktelser; de passa
icke här; för övrigt älskar jag icke
betraktelser, då de endast bliva betraktelser.
Pulcheria Iwanowna hade en grå
kattunge, vilken nästan alltid låg vid hennes
fötter, hoprullad som ett nystan.
Pulcheria Iwanowna smekte den ofta och
kittlade den med pekfingret på halsen,
vilken den bortskämda katten sträckte
ut så långt som möjligt. Man kan icke
säga att Pulcheria Iwanowna älskade den
särdeles mycket; hon blev helt enkelt
fäst vid den, därför att hon alltid var
van att se den. Athanasius Iwanowitch
skämtade mycket över hennes kärlek till
katten.
— Jag kan icke förstå, Pulcheria
Iwanowna, vad ni finner för särskilt med
katten, vad duger den till? Om ni hade
en hund, så vore det en annan sak: en
hund kan man taga med på jakt. Men
en katt?
— Tyst med er, Athanasius
Iwanowitch, svarade Pulcheria Iwanowna, ni
tycker bara om att prata, ingenting
vidare. En hund är icke renlig, en hund
smutsar ner överallt och välter ikull,
men en katt är en stillsam varelse, den
generar aldrig någon.
Det var för övrigt alldeles likgiltigt
för Athanasius Iwanowitch, om det var
en katt eller en hund. Han yttrade sig
endast för att få retas en smula med
Pulcheria Iwanowna.
Bakom trädgården fanns en stor
skog, vilken blivit skonad av den
företagsamme förvaltaren, möjligen emedan
yxhuggen skulle hörts av Pulcheria
Iwanowna. Den var lämnad alldeles åt sig
själv, mycket tät, och de gamla
trädstammarna voro överväxta med snärj iga
hasselbuskar. I denna skog hade vilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
