Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Gammaldags godsägare. Novell av N. W. Gogol. Översättning från ryskan av Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMALDAGS GODSÄGARE
361
har icke druckit någon persikolikör,
svarade Pulcheria Iwanowna.
Och det gjorde Athanasius
Iwano-witch ont, att han skämtat med
Pulcheria Iwanowna; han såg på henne och
en tår lyste i ögonvrån.
— Jag ber er, Athanasius Iwanowitch,
att uppfylla min sista vilja. Begrav mig,
när jag är död, invid kyrkogårdsmuren;
iför mig min gråa klädning, den med
små blommor på kanelbrun botten . . .
icke den randiga klädningen, vad skall
jag med den, när jag är död, men ni
kan ha nytta av den: Ni kan därav göra
er en högtidsdräkt, för den händelse ni
får besök av gäster, så att ni kan visa
er och emottaga dem på anständigt vis.»
— Vad säger ni, Pulcheria Iwanowna!
yttrade Athanasius Iwanowitch. Ni
kommer icke att dö på länge än, och
likväl förskräcker ni mig med era ord.
— Nej, Athanasius Iwanowitch, jag
vet redan, när jag skall dö. Men var icke
sorgsen för min skull: jag är redan
gammal och har levat nog, och även ni är
gammal; vi skola snart åter mötas i den
andra världen.»
Men Athanasius Iwanowitch snyftade
som ett barn.
— Det är synd att gråta, Athanasius
Iwanowitch! Synda icke och förtörna
icke Herren med er sorg. Jag är icke
sorgsen för det jag skall dö. Endast
en sak grämer mig (en tung suck avbröt
för ett ögonblick hennes tal). Det
grämer mig, att jag icke vet, till vem jag
skall överlämna er, vem som skall sörja
för er, då jag är död. Ni är som ett
litet barn. Den som skall taga vård om
er, måste älska er. — Och därvid stod
en så djup och uppriktig smärta att
läsa i hennes ansikte, att jag icke tror
någon skulle kunnat i detta ögonblick
betrakta henne med likgiltighet.
— Se till, Jawdocha, sade hon till
hushållerskan, vilken hon för detta ända-
mål låtit tillkalla, att du vårdar herrn
då jag är död, att du passar honom
som ditt eget öga, som ditt eget barn.
Ställ om, att det i köket tillagas sådana
rätter, som han tycker om. Se till, att
det linne och de kläder, som du räcker
honom, alltid äro rena, och att han blir
anständigt klädd, då här kommer gäster,
eljest kan det hända, att han uppträder
i en gammal röck; redan nu glömmer
han ofta, om det är socken eller helg.
Tag icke ditt öga ifrån honom, Jawdocha,
jag skall bedja för dig i himmelen, och
Gud skall belöna dig. Glöm således
icke någonting, Jawdocha, du är redan
gammal, du kan icke leva så länge, lät
ingen synd låda vid din själ. Men om
du icke tar hand om honom, skall du
icke hava någon frid på jorden: jag skall
dä själv bedja Gud, att han icke
förlänar dig ett lyckligt slut. Du skall
bliva olycklig och dina barn och hela
din släkt skall sakna Herrens välsignelse.
Den stackars gamla! Icke en tanke
offrade hon på det stora ögonblick, som
väntade henne själv, eller på sin egen själ
eller sitt tillkommande liv; hon tänkte
blott på sin stackars make, med vilken
hon levat sitt liv, och som hon
efterlämnade ensam och skyddslös. Med
ovanlig iver ordnade hon allt, så att
Athanasius Iwanowitch icke skulle märka
något efter hennes bortgång. Hennes
övertygelse om hennes snara ändalykt var
så stark och hennes själ så stämd därför,
att hon efter några dagar lade sig till
sängs och sedan icke förmådde taga
något till sig. Athanasius gick helt upp
i omsorger, pysslade ständigt omkring
henne och ville icke gå bort från hennes
bädd.
— Vill du icke ata någonting,
Pulcheria Iwanowna, sade han, och såg
henne bekymrad in i ögonen. Men
Pulcheria Iwanowna svarade icke. Slutligen,
efter en lång tystnad, rörde hon läp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
