Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Nil admirari. Av Vilhelm Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIL ADMIRARI
415
sig till bildning, vaktar man sig för
sådant: ty någon inom dig stores därav.
Det är riktigt att var människa har en
genius, en skyddsgud. Men man har
den ej till skänks! Det vore sannare
att säga att varje människa, som vill
bliva vad det är att vara människa, har
att skapa i sig själv en genius, en
ledare, en — domare och straffare. Det
är detta man också kallar ideal: din
egen själs barn, en svartsjuk tyrannisk
gud som varje dag kräver ett festligt
berett altare åt sig och lämnar dig åt
det yttersta mörkret, när du icke
tillfredsställt honom.
Vad som förr var adiafora, ett
lättsinnigt, orättvist ord — hela den
vardagliga misären av självisk insipidezza
i ord och gärning, det är nu i stånd att
tillfoga dig blödande sår, driva ut dig
ur din innersta säkerhets borg och tröst.
Denna känslighet, som är något helt annat
än artistisk ömtålig pedantism och vars
ljussida är mildhet, tolerans,
ambitionsfrihet (leben lassen, nil admirari), är en
gryning, ett löfte, ett första vårtecken i själen.
Även i »världslig mening» är det det
fördelaktigaste att vända hela sitt väsens
kärlek och krafter till idealet. Ty denna
strävan minskar dina behov, minskar
din sårbarhet; denna gränslöshet har just
begränsningen till mål, och begränsning
är all sundhets hemlighet.
Varmed lönar mått? Med
beständighet, jämn lust, ett lugnt ljus i själen,
med fritagelse från alltför häftiga
växlingar (det är växlingens häftighet och
oförutseddhet som irriterar smärsammast).
Mått skapar det bästa själsklimatet, ett
idealiskt tempererat. Fanatiskt,
barbariskt ingenium kastar sig mellan feber
och äckel. De skarpa och plötsliga
ljusen äro goda, men endast i det
beständiga, milda växer själens största
kraft, endast där är det möjligt att nå
till syn och värdering av livet.
Tausend Fliegen hatt’ ich am Abend erschlagen;
Doch weckte mich eine beim frühsten Tagen.
Ja, den som vill finna vägen till ro
och renhet, han måste tro att det
omöjliga är möjligt! Men det skönaste lifvet
är det, som leves i tron på det
oupp-hinnliga. Ja, livet har en sida som har
flugkulör, spyflugkulör — och det har
en sida som är som badad i junivind
och juniglöd, som om himmelens änglar
fläktade luften med sina vingslag.
Livet är för de många bara en grop
till att gräva ned sitt »pund» i, sitt
egnaste och kostbaraste. Och några —
de lyckligare — få möda sig halva livet
igenom med att söka gräva upp igen
vad de grävt ned. Men den som haver,
honom skall varda givet. Och det
kommer en dag då du lycklig och
överraskad erfar att där verkligen varder
dig givet; att kring goda syften stå goda
genier på vakt.
Tanke när sig av allt. Av ljuset,
av träden, av blomsterdoft och
fågelsång. Vad som ger den det bästa
blodet är saktmod och renhet. Mycket
som ser ut som pedantiskt eller
barnsligt kan ha avgörande viktighet: som
symbol och beteckning. Även
drömmarna få betydelse Av deras ton kan
man mäta sina framsteg. Den som lever
länge i strömmen av hoppfull tanke får
drömmar som den grovt levande icke
anar —:
Ich seh’ Gestirne kommen dicht gedrängt!
De stora söndagstiderna i ditt liv —
dem allena skall du rikta och rätta dig
efter. Deras ton skall bära det andra
på sin ström. En skön levnad måste
vara en sådan tonström.
Icke rygga för den tanken att det
finnes kanske en doft av livet, en
möjlighet till en livssyn, som ännu ingen
fattat och gripit; att det kunde tänkas
en tid med människor som mäktade
förlänga det subtilaste, hålla fast de högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
