Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Helg. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELG
Av FREDRIK VETTERLUND
Långt inne på den midsommarljusa, gyllengröna ängen står en
höe ensam ek.
o _ .. . v . ....
Den kastar majestätisk skugga, och i dess svala hägn glider
jag in, när solen som nu lågar allra högst uppe på himlen.
Hur annars alla veckans dagar
olustiga och mulna gå,
det syns som om det gud behagar,
att se sin söndag gränslöst blå.
Det ligger klang i luften då,
och något svävar över gräsen,
som når till rymder utan slut:
den helgd, som hemligt strålar ut
ur tingens evigt dolda väsen.
p Söndagslediga människor, icke minst arbetare med barn och
blomma, ha slagit sig ned borta å ängens utkanter. De höra till i tavlan.
Men här inne finns ingen utom jag själv. Och att här ensam skrida
fram i all den gyllne solglansen, det är som att skrida genom ett ändlöst
hav, där eterböljorna slå samman över ens huvud . . .
Till dess man befinner sig underträdets mäktiga och svala skugga.
Jag sätter mig ned härinne och tittar ut. c
.Och det är söndag på ängen och ute i rymden och över hela
världen. Söndag på årets längsta och ljusaste dag, som just nu står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
