Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Helg. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med tolvtimmens gyllne diadem fäst på sin panna uppe över sjunde
kristallhimlen . . . Spetsen av årets pyramid . . . varifrån man åter, till
en början nog så oförmärkt, glider tillbaka genom julis och augustis
ännu varmare, än djupare guldmättade azur ner mot skymningen och de
korta dagarnes svårmod.
Men nu det höga valvet skimrar
så ljust som först i dag det gjort,
när jorden till dess ära timrar
sin blomsterprydda äreport.
O äng och himmel,, bägge ljusa!
Hur blir jag icke ett med er,
när junis Iena fläktar susa!
Och ekens skugga sänkes ner
. .. och mer jag knappast ser . . .
Därborta skönjas dock storstadens sista utlöpare, högt liggande
kasärnhus med italienskt skarpa konturer mot denna midsommarluft av
blåaste blått . . . Hur verkliga de synas men, rent avståndsmässigt, hur
fjärran från ängens frid. Eljes har söndagen även över dem lagt sin
översinnliga glans och högtidlighet, som aldrig tillräckligt förklaras av
det man ser —
den helgd, som hemligt strålar ut
ur tingens eget dolda väsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
