Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Porjus. Ett stycke svensk odlingshistoria. Av Eira Hellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTER I PORJUS.
PORJUS
ETT STYCKE SVENSK ODLINGSHISTORIA
Av EIRA HELLBERG
ÄR DE väldiga skogarna
stanna bakom vandrarens väg,
när blomprakten glesnar och
bleknar, de leende byarna och
stora stockvirkesgårdarna bli färre för
att slutligen upphöra, när ensamt
dvärgbjörken börjar arbeta sig fram mil efter
mil, bergen torna upp sig höga och
nakna i massiva massor och myrens
flacka yta breder sig allt vidare, när
fågelsången tystnar, då luften kommer
klar och kall och lätt från snömassorna
på fjällhättorna, från de blanka stilla
sjövattnen, där ingen fisk lever och ingen
båt ros, från de stiglösa myrarna, där
icke ens renen söker sig fram, när man
från en enslig banvaktsstuga går inåt
markerna längs någon brusande fors,
vars sorl dör några steg från dess
strand, då böjer man sig i dyrkan för
denna ödemark, som är så fylld av
mäktigt liv och upphöjd ro, och man reser
sig i flammande begär att tränga den
in på livet. Ty alla dessa [sjöar och
vatten, brusande fall, skummande älvar,
tusenåriga jöklar, blixtblåvita i solen,
dessa träsk och myrar, långa sluttningar,
lodräta fjäll säga alla: vinn mig!
Vinn mig? Hur går det till, så
fjärran från den värld, som är klok i
mänskliga funder?
Fråga Porjusfolket, som fot för fot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
