Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur bokmarknaden. Av G. Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN
Ragnar Josephson, De friaste konsternas akademi.
En dagbok om modernt måleri, Stockholm,
Albert Bonnier.
jP""!^ ET LIGGER väl kan jag tro en
I »K* vlss eg°’sm i den förhoppning
man har, att det som väckt ett
^ livligt intresse hos en själv också
skall intressera andra. Därmed må nu
vara hur som helst. Säkert är att jag så
innerligen unnar andra det ogemena nöje
jag haft av Ragnar Josephsons lilla
ovannämnda bok och därföre vill uppmana alla
Ord och Bilds konstintresserade läsare att
själva läsa den. Det är lätt gjort, ty den
är helt kort, mycket lättläst utan att vara
grund, originell, kvick och rolig. På mig
har den verkat uppfriskande mitt i all den
nygjorda barbarismens kvalm. Ty att ett
sådant råder och trycker oss synes mig
ovedersägligt. Varmed jag dock ingalunda
har velat säga — och det menar icke
författaren heller — att detta stickord får
sättas som titel på modern konst över
huvud taget. »Modernismen» är avarten
av modern konst; historiskt förklarlig
såsom en reaktion mot en föregående tids
svagheter och så till vida berättigad, men
själv ofruktbar i mån av sin ytterlighet.1
Författaren har för sin bok valt
samtalsformen och dialogen, en halvdramatisk
form som han behandlar med virtuositet.
Den som fruktar att få läsa en torr och
abstrakt estetisk predikan kan vara lugn.
Författarens stil är så livligt kåserande och
mitt i allvaret så munter, hans satir så
saftig och hans humor med all sälta så
godmodig, att jag känner blott en svensk
kon?tförfattare som däri kan tävla med
honom.
Situationen är den, att författaren råkat
in i en liten konstnärlig vänkrets av
tämligen ytterligt gående representanter för
1 Jag har själv sökt belysa detta i ett par
uppsatser i Nordisk tidskrift 1911 och 1915.
expressionism, kubism och futurism. Det
är den författaren kallar » De friaste
konsternas akademi». Som han själv står
utanför denna åsikts sfär, finner han sig, såsom
man kan förstå, som en orm i en myrstack.
Alla jämförelser halta, och denna
hal-tar alldeles ofantligt. Ty författaren är
ingen orm — till hans natur hör icke att
»slingra sig» —, och myrorna äro helt få till
antalet. Han är stark nog att reda sig och
han gör det med gott humör. Och som
författaren är den som själv dirigerar striden,
så är det ej mer än billigt, att han får
sista ordet och står kvar som segrare —
det är i alla fall det huvudintryck som
striden gjort på den åskådare som nu
anmäler den.
Det är ingalunda min mening att göra
ett referat av författarens lilla bok. Böcker
med så personlig charm som denna skola
läsas — det är som jag redan sagt lätt
gjort — och kunna icke refereras. Jag
vill för att stimulera eventuella läsare blott
nämna, att i den där konstnärskretsen
diskuteras så intressanta och just nu aktuella
ämnen som exempelvis »Om skissen», »Det
patologiska koketteriet», »Raffinerad konst»,
»Naturillusionen» o. s. v.
Med särskilt sympatiserande intresse
har jag läst hans inlägg mot den smak
för det patologiska, som gör sig så bred
nu för tiden och som hos oss haft ett
aktuellt intresse i fråga om Ernst Josephsons
märkliga teckningar och målade blad från
hans sjuka tid.
Ur egen erfarenhet skulle jag kunna
anföra flera sådana symtom. Jag minnes till
exempel Georg Paulis diskussion härom
med en psykiatriker. Ett underligt försvar
för en sjuk sak, tycktes det mig. Ett annat
exempel. Det berättas, att för någon tid
sedan en liten grupp unga modernistiska
målare från utlandet kom på besök i
Nationalmuseum enkom för att beundra Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
