Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Wilhelm Windelband. En epitaf. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILHELM WINDELB AND
487
Windelband parti för Carlyle — mot Buckle.
För utforskandet av sådana »organiska»
engångsenheter äger emellertid
naturvetenskapen inga medel smidiga nog. Den är
förnämligast en »decomposition des
phéno-mènes», spränger ner helheten i sina delar
och uppbygger den åter ur dessa (oorganisk
kausalitetsforskning — värdefri forskning).
En korsningspunkt för det
naturveten-skapligt-värdefria forskningsintresset och det
historiskt-teleologiskt-värdestyrda föreligger
på den psykologiska betraktelsens område,
särskilt inom associationspsykologien. Från
frågan, huru tankeförbindelserna fungera
och huru de kommit till stånd, springer
man över till frågan, vad de äro värda.
Därmed äro kontakterna till logik och etik
inkopplade. >Psykologismen:> och »logismem,
den genetiska och den »kritiska»
betraktelsen ge härvid olika utslag. Det brännande
problemet om kausalitet och normer
framspringer kanske tydligast på denna punkt.
* *
c
Vad är då »normen»?
Den är questio juris i motsats till questio
facti, den är friheten i förhållande till
naturlagen, värdera i stället för konstatera,
allmängiltigheten i stället för subjektiviteten.
Den är tänkandets etik och skönhetens
logik.
Men denna frihet, denna
allmängiltighet, som »normen» bär i sitt sköte, måste
enligt Windelband förverkligas inom
naturnödvändighetens, inom subjektivitetens ram.
Även enligt den Windelbandska normläran
förblir det Taineska uttalandet, att dygd
och last äro lika naturnödvändiga
produkter som socker och vitriol, i sin fulla rätt.
Naturnödvändighetens sol, säger
Windelband, lyser lika över rättfärdiga och
orättfärdiga. Den riktiga slutledningen
kommer till stånd lika kausalnödvändigt som
den falska, men under det att
felslutsvägarna i varje särskilt fall äro många, så
är följdriktighetsvägen blott en enda. I
logiken bär endast en väg till Rom. Alla
normer, intellektuella, etiska och estetiska,
utgöra blott specialfall av de psykologiska
naturlagarnas förverkligande, ett urval bland
de naturbestämda möjligheterna.
I normerna springer överhuvud en ny
dimension upp för medvetandet:
giltighetens, evidensens, den ideella nödvändig-
hetens dimension upplåter sig där för oss.
Denna giltighet och självklarhet kan
emellertid i sin ordning icke bevisas, endast påvisas
och upplevas. Men den kan göras till en
makt i medvetandet, bli ett motiv jämte
andra och bestämmande ingripa i den
psykologiska mekanismens, i föreställningarnas
och syftenas spel.
På detta sätt inarbetas »förnuftet» iden
intellektuella och historiska verkligheten —
eller riktigare: det skulpteras fram ur det
naturlagbundenhetens råmaterial, vari det
från början ligger inneslutet. »Friheten»,
som blott är en försvinnande provins i
naturens stora nödvändighetsrike, kan på denna
väg uppstiga till en ståt i staten med makt
att utöva ett alltjämt starkare inflytande på
de allmänna händelsernas gång.
Windel-bands frihetslära är följaktligen en
determinism, där allmängiltiga värden
determi-nera.
Det hör emellertid till idealets och
normens väsen att icke uppfyllas av sig själv
samt ej heller överallt gå i uppfyllelse.
Sammanfölle norm och verklighet, upphörde
som genom ett trollslag allt värderande av
etiska, logiska och estetiska företeelser —
såsom också följdriktigt skett i spinozismen
, samt följdriktigt borde ske i alla panteistiskt
inriktade tankesystem. Värderandet
förutsätter nödvändigt antagandet av en spänning
mellan värdefullt och värdefientligt inom
verkligheten. Glaukons skrattkvävda replik
på Sokrates ord, att det »goda» sköte upp
över det varande: »Vid Apollon, ett
vidunderligt överträffande» — äger på fullt
allvar sin tillämplighet här. Även för
norm-och värdefilosofien rör det sig ytterst om
ett sådant »vidunderligt överträffande» av
verkligheten — på verklighetens egen grund.
Över »vara» och »göra» höjer sig ständigt
ett »böra» som en strålande högplatå, dit
den intellektuella och etiska vekligheten
skall lyftas.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
