Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Wilhelm Windelband. En epitaf. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
ALF NYMAN
Den tanke, som emellertid alla
skiljaktigheter till trots utgör de nyidealistiska
riktningarnas enande kungstanke, är den
alltmer mognade insikten om den djupa
motsättningen mellan värde och verklighet.
Den är det ledmotiv, som i olika
genomföringar går igen hos alla dem, vilka gjort
front mot de naturalistiska och positivistiska
linjerna. Hos Dilthey uppenbarar den sig
som en kontrovers mellan naturvetenskaper
och själs vetenskaper; hos Windelband heta
positionerna natur—historia, hos Rickert
natur—kultur, hos Stern sak—person, hos
Mün-sterberg natur—värde.
I denna motsats bottnar ytterst
Wilhelm Windelbands filosofi. Hans
uppställande av »normerna» mot naturlagarna,
lagvetenskaperna mot» händelsevetenskaperna »,
»kritisk» mot genetisk metod utsäger i
grunden ingenting annat; det är ett hävdande
av värdesynpunkten mot
verklighetssynpunkten, av det teleologiska livssammanhanget
mot det mekaniska.
Denna motsats, vars genomgripande
betydelse det enligt Windelband är filosofiens
stora uppgift att förstå, uppenbarar sig också
inom det vetenskapliga livet i form av en
arbetsdelning, som ytterst går tillbaka på
en intellektuell intresseskillnad:
naturforskning och kulturforskning, generaliserande
och individualiserande tänkande.
Vari består egentligen
erfarenhetsvetenskapernas arbete? Däri —- svarar
Windelband •—, att ur den ändlösa,
kaleidosko-piskt skiftande massan av varseblivningar,
vilken som helhet aldrig kan rymmas i ett
och samma medvetande, genom planmässigt
urval och fri syntetisk kombination mer
eller mindre omfattande
begreppssammanhang av kausal eller teleologisk natur
utvinnas. (Die Principien der Logik, sid.
49). Vetenskapen skapar sina egna
föremål. Där vi ej strax inse detta, beror det
på det förvetenskapliga tänkandets makt
över oss. Den naiva realismen förespeglar
oss alltjämt med sin en gång för alla fixa
och färdiga värld och sina handgripliga
»fakta», vilka endast behöva sopas samman
med kvast för att bilda ett imponerande
vetenskapligt helt. Det vi kalla »vetenskap»
utgör emellertid endast ett verklighetsurval
bland andra tänkbara urvalsmöjligheter —
och däri ligger just vårt vetandes hårdaste
begränsning. Icke det klassiska
motsatsförhållandet »fenomen» — »ting i sig» utan
det mellan »del» och »helhet» är det, som i
sista hand blir ödesdigert för vårt
kunskapsbegär. Vi kunna aldrig ösa läns
verklighetshavet: detta är vår tragik. Överallt
där människor forska, rör det sig endast
om ett mer eller mindre rikhaltigt urval ur
det givna samt en syntes pä grundval av
detta urval.
Detta fria val bland
verklighetselementen och deras omfogning till
vetenskapliga »föremål» kan emellertid följa olika
principer. Den vetenskapliga blicken kan
övervägande vara inriktad pa det allmänna
— det som består i det som förgår,
lagarna, de fasta bropelarna i förändringens
flod; den kan också fördjupa sig i själva
det ständigt växlande flöde av former och
gestaltningar, som rinner fram under
brovalven. I logikens termer: intresset
gäller det »allmänna» (generella) eller det
»enskilda» (singulära). På grundval av denna
intressemotsats företager Windelband en
klyvning av vetenskaperna i /^vetenskaper
(nomothetiska discipliner) och
händelseveten-skaper (idiografiska discipliner). Samma
begrepps- och intressemotsats ligger, ehuru
outtalad, till grund för den mera populära
uppdelningen i naturae, tenskaper kontra
Æ«//«rvetenskaper: motsatsen mellan
generaliserande och individualiserande tänkande.
■Aføførvetenskapen följer i denna
siktning och omfogning av
varseblivnings-materialet en rent transantropologisk
princip samt erhåller karaktären av värdefri
forskning; den vill leta reda på »lagarna»
i det som händer, uppställa de allmänna
begreppen, fastslå de allmänna relationerna
men hyser samtidigt ett sant platoniskt
förakt för det särskilda tinget, det särskilda
förloppet i dess finare nyanserade
enskildhet. Därför tager psykologien — trots
materialet — plats bland naturvetenskaperna.
Den historiska vetenskapen är i motsats
härmed principiellt en individualiserande,
värdestyrd forskningsriktning; för den blir
värdemedvetandet översta princip för urval
och syntes ur verklighetens mångfald. Det
specifika föremålet för historieforskning
utgöres enligt Windelband städse av en i
sin »Einmaligkeit» betydelsefull företeelse,
som skall prepareras ut ur sitt grannskap
av likgiltiga händelser och ting. Historien
är överhuvud gestalternas,
individualiteternas, de oupprepbara, i sig värdebestämda
enheternas rike. I denna punkt tager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
