Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Lund för hundra år sedan. Ett apropos till de stundande jubelfesterna. Av E. Wrangel
- 4. Härbärget. Chr. Molbech om sällskapslivet i Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5io
E. WRANGEL
myckenhet människor ifrån hela orten
häromkring infunnit sig. Studerande
ungdomens förhållande under alla dessa
högtidligheterne kan ej nog berömmas.»
* *
*
Under de första hundrafemtio åren
av sin tillvaro hade universitetet
upplevat många skiftande öden, och
framåtskridandet hade icke varit
kontinuerligt. Nu under det århundradets
andra decennium började en stor tid —
såsom Molbech synes haft på känn —
ja, somliga mena att perioden just var
storhetstiden för Lunds universitet.
Utvecklingen har emellertid icke sedan stått
stilla, och den återblick på de sista
hundra åren, som vid nästa års
jubelfest skall kunna göras, torde bli
glädjande och uppmuntrande nog.
Någon hundrafemtioårsfest firades inte
i Lund. Men på hösten 1817 inträffade
här en rad högtidligheter i anledning av
en större, mera allmän jubelfest:
reformationsjubileet. Under de fem dagarnas
högtidligheter, som mestadels utgjordes
av latinska orationer, förekom också
den då ännu vid det sydsvenska
universitetet sällsynta företeelsen av ett tal på
svenska. Liksom samtidigt Geijer i
Uppsala gjorde Tegnér här det förflutna
århundradets etiska och religiösa bokslut,
och han gjorde det icke med
romantikerns ensidighet utan med humanistens
vidsynthet. Hans tal gav ock den nya
tidens lösen, efter vilken den andliga
odlingen i vårt land framgått. Som ett
det ädlaste uttryck står det tillika av
lundensiskt frisinne, av den sant liberala
humanitet, som högskolan i sina bästa
strävanden sökt förverkliga.
Det var en stor tid då denna
jubelfest firades. Det gällde nu det fredliga
återuppbyggandet, efter den förödande
stormen, revolutionens och napoleonska
krigens storm. Men ännu gingo
dyningarna höga. Efter den politiska krisen
hade kommit en finansiell. Och Sverige
drabbades hårdt därav.
Det är så mycket i den tidens anlete
som återkommer i våra dagar. De
pressande bekymren, den bittra nöden, de
nya hotande orosmolnen. Och vad Tegnér
sjöng i de mäktiga strofer, varmed han
i den lundensiska akademiens stora
audi-ditorium den 4 november 1817 avslutade
sitt tal, det får också i våra dagar
genklang, det genombävar också våra
sinnen vid den nya jubelfest vi gå att fira
för Luthers reformation:
Led, o Fader, led den vilda tiden,
som i stormen sina frökorn sår!
När orkanen en gång är förliden,
växe ur den sanningen och friden
opp för åldrar lugnare än vår!
Skydda landet, skydda kungahuset!
Tag vårt vishetstempel i din vård!
Fritt som himlen sväve över gruset
tempelvalvet! Evigt stråle ljuset
ofördunklat över Lundagård!
Vänner av det gamla Lund erinras om följande uppsatser i tidigare årgångar av Ord och Bild:
En jubelfest i förra århundradet av Otto Sylwan, 1897 sid 289 (vari skildras universitetets
hundraårsfest 1768), Talis Qualis ungdojnstid i Lund av A. O. Lindfors, 1904, sid. 193, samt Ur livet
i Lund kring 1800-talets midt (1847—1870) — I. Historisk och topografisk översikt, II.
Akademiska föreningen och studentlivet inom och utom densamma, III. Sång och musik, sällskapligt
umgängesliv, grupper och personligheter — av A. O. Lindfors, 1907 sid. 91, 137, 211.
Samtliga dessa uppsatser äro rikt illustrerade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:59 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1917/0572.html
