Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - »Magistern» i Skara. En liten interiör från 1849 efter samtida brev. Av Signe Taube f. Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»MAGISTERN» I SKARA
545
»God afton fru Thengberg, hur står
det till?»
»Ah jo, jag strävar ju min dag.»
»Så eklärerat här ser ut... Jag tror
det har varit kalas.»
»Jag bjöd ju Gunnar att komma med
och smaka på gåsesyltan som jag gjort,
— men han brydde sig väl inte om’et.»
»Här har visst vankats åtskilligt godt,
och färskt bröd i långa banor, det känns
på odören. Men tycker inte »frua» att
vi sätta oss i sängkammaren nu, där är
så trevligt.»
»Jo, gå in då, så sätter jag väl på
kaffepannan.»
Den bleke magistern slår sig ned i
soffan, ställer två ljus midt på bordet
och röjer undan för kaffekopparna och
brödkorgen, som prostinnan dukar fram
medan hon pratar.
Fru Thengberg är icke glad.
Främ-maten har förargat henne i kväll med
sina pikar om Adrian och tråkat ut
henne med det evinnerliga talet om
markegången, och syster Betty har inte
engång värdigats komma på hennes
bjudning, fastän hon själv varit nere och
bjudit henne.
»Betty är så förarglig nu igen. Hon
var riktigt skamlig emot mig och trätte
på mig för jag bjöd magister Jonas och
Carlén på min gås i söndags, och så
fick de en sup destillerat brännvin till,
som de inte fä hos henne. Jag tycker
att numera då hon regerar ensam och
det är på modet att spisa hos mamsell
Ekström, så behöver hon inte misstycka
om någon kommer hit för gammal
vänskaps skull. Nu är hon också ond på
mig för att min piga inte kan hjälpa
henne med laken. Men så har det alltid
varit. Betty vill att mina ska’ stå till
tjänst, ty de äro dugliga och hennes är
bara skräp. Men hon är en riktig tyrann
och därför får hon alltid dåligt folk.»
»Ja, nu struntar vi i alla fall i Bet-
35—Ord och Bild, 2Ö:s årg.
tys pigor. Det har ju varit brev ifrån
Adrian? Det var ju roligt.»
»Inte har jag roligt, som jämt får
vara i saknad av det käraste jag äger.»
»Vem har sagt att frun ska ha roligt?
Men är det inte roligt, så kan det vara
drägligt, och jag skall säga fru
Thengberg att det är vackert så. — Nå, vad
skriver han?»
»Adrian bryr sig inte mycket om oss
härnere, han bara skriver om alla sina
märkvärdiga bekantskaper i Uppsala.
Och så skickade han en charad på vers,
som jag då visst inte förstod mig på,
för det var så många utländska och
lärda ord, men rektor Ahlberg uttydde
den, och det skulle vara ’Thekla’.»
»Det var ju fint. Var inte »frua»
belåten med det då?»
»Jag ska säga Gunnar att jag är rädd
för de där Knösarna. Lärda damer har
jag inget förtroende för; det blir aldrig
några dugliga hustrur av dem. Han är
alldeles fångad i de sirenernas garn.»
»Fru Thengberg vill förstås att Adrian
ska gifta sig med mamsell Sager! Men
det gör han aldrig, om hon så bjöd
honom på stekta smågrisar morgon,
middag och kväll.»
»Nej, det vill jag visst inte, men nog
önskade jag att han kom ifrån Uppsala
och finge sig en stadig plats och ett
husligt liv »
»Vi få väl ta fram patiencen då och
se efter vad den säger om den saken i
kväll.»
»Inte bryr jag mig om de dumma
korten, men det är så vilsamt, och jag
är så trött i dag, så jag kan knappt
röra mig. Jag stöpte ljus i går. Det
blev inte mindre än 800 stycken med
tjocka och dankar.»
»Nå, det blir ett ansenligt göra för
våra läskarlar innan de fått förstöra all
den upplysningen.»
»Den kommer kanske mer till pass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
