Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - »Magistern» i Skara. En liten interiör från 1849 efter samtida brev. Av Signe Taube f. Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
SIGNE TAUBE f. WENNERBERG
på deras kalaser. Det är förskräckligt
vad magistrarna roa sig. Carlén har
klubb var lördag på sitt rum, och då
skall det vara både spelbord och en
butelj punsch, som kostar 36 skilling.
Han är riktigt tokig efter nöjen. — Fina
kläder har han som ingen annan i Skara,
och han klär visst om sig flere gånger
om dagen. Gud ske lov att jag inte
har en så’n stolle till son!»
»Det där var ju alldeles likt fariséens
bön, men ser fru Thengberg, vill man
leva så får man äta, och vill man äta
så får man köpa.»
»Det är minsann inte tider att slå
på stort, när en får betala det
nödvändiga med dubbelt emot förr. Smöret
fick jag ge 24 skilling marken för i dag,
förr fick man det för 12.»
»Nå, hur gick patiencen? Jaså, frun
har börjat på en ny. Så godt var det.»
»Tror inte Gunnar att Adrian kunde
söka vid skolan här? Rosell omtalade
att det kommit kungligt brev till
konsistorium att lärare i Naturalen skulle få lika
lön som de andra lärarne. Med 600
riksdaler banko kunde han nog reda sig
om han finge en duglig hustru »
»Som mamsell Sager, ja!»
»Fy, så stygg Gunnar är! Men nog
är jag säker på att han kunde få sig
en bra fru med de fina bekantskaper
han har, och så sin lärdom till — och
så omtyckt som han är. Rektor Janzons,
som kommo ifrån Uppsala och hade
varit i sällskap med honom hos
grevinnan Claesson, sade att alla tyckte han
såg så intressant ut — alldeles som en
utländning med sin mörka mustasch.»
»Ja, jag har ju alltid sagt att han
såg ut som en schajas när han gick
och sprätte i sin nya röck.»
»Ah skäms! — som en italienare ser
han ut. Det sade biskopen, som sett
honom en afton de voro utklädda hos
Atterboms.»
»Jo, jo men! Han kommer nog att
enlevera en prinsessa en vacker dag.»
»Tror Gunnar att Adrian kunde bli
docent?»
»Visst kan han bli docent. Fries har
alltid satt värde på honom.»
»Finge jag uppleva det, så skulle
jag då gå glad i graven! Och då skulle
jag slippa höra skoleprästernas
försmädliga anmärkningar och förfrågningar. När
Marklin var härnere, upphöjde han
honom till skyarna och sade att han borde
bli professor.»
»Ja, visst kan han bli professor; och
då flyttar »frua» till Uppsala och blir
bjuden till ärkebiskopen! — — Se nu
så fint patiencen gick! Det blev både
fru och kateder! Nu ska vi dricka hans
skål på den saken.»
Fru Thengberg var betydligt blidare,
då hon nu gick till skåpet och tog fram
en butelj punsch och satte ett par glas
på bordet i det hon sade:
»Får jag så lukta på hans dosa med
det goda snuset.»
»Ja, skål då för docenten Adrian och
mamsell Säger!»
»Seså, gyckla nu inte.»
»Nå, så för professorn och
prinsessan då!»
* *
»Gunnar skall väl gå på balen?»
»Nej, jag har inga svarta byxor
annat än dessa här, som jag nu haft i
skolan hela terminen, och det krasar i dem
bara jag rör på mig.»
Därmed körde han händerna djupt
ned i byxfickorna och sprättade ut sina
långa ben.
»Så han bär sig åt! Akta sig för
all del. Men det är de dumma
hällornas skull, som fördärvar alla byxor.
Varför ska Gunnar envisas med att ha’
dem ?»
»Jag tycker att plagget är så fult så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
