Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Kring Lutherminnet. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55°
JOHN GUSTAVSON
i mycket revolutionerat vår världssyn och
omvandlat vår livskänsla samt i grund
underminerat och rivit upp en stor del av de
förutsättningar, Luther och hans samtida
betraktade som grundmurade. Detta
sakförhållande lägger måhända intet
oöverstigligt hinder i vägen för att det fortfarande
kan finnas mycket gemensamt, vari vi och
Luther kunna mötas i intim förståelse. Detta
gäller i synnerhet i fråga om tillvarons
djupaste frågor, de »eviga» grundvalarna för
människolivet, dess växt och fulländning.
Ty även om dessa grundvalar ingalunda
äro fixa och färdiga, utan även de stadda
i omvandling, så sker denna omvandling
ytterligt långsamt. Därtill kommer, att det
nya, denna omvandling bringar i dagen,
säkerligen ej innebär ett blott upphävande
av det gamla, utan jämväl, på något sätt,
ett uppbevarande därav.
Vad nu den Lutherska tankevärlden
angår, så torde en omplantering av
densamma i modern mark ej vara möjlig utan
en rätt stark tonviktsförskjutning. Detta
märka vi ock hos Ricarda Huch. Drag,
som i den ursprungliga Lutherska
tankevärlden genom sin förbindelse med andra
mera tidsbestämda neutraliserades och
kommo i skymundan, erhålla hos Ricarda Huch
en utpräglad förgrundsplats och bli skarpt
belysta. Andra åter, och detta gäller
företrädesvis den massiva supranaturalism och
biblicism, som bilda så framträdande inslag
i den historiske Luthers åskådning, ha
skjutits i bakgrunden eller fatt en modernistisk
om- för att icke säga förtolkning.
Naturligtvis kan en dylik strävan att
bevara den inre kontinuiteten bli både
historiskt och etiskt oberättigad. Så blir
förhållandet, om man åt den åskådning, man
söker bevara sambandet med, förlänar drag,
som alldeles falla utom dess väsens ram
och endast genom våldförande förtolkning
kunna inläggas däri.
Över huvud riskerar var och en, som
strävar att med bortrensande av de grova
tidshistoriska dragen och uttrycksformerna
gripa en världssyns eller kulturriktnings
väsen, att hamna i ren subjektivism och
förläna det sökta väsendet sina egna eller
sin egen tids drag. Denna risk löper
naturligtvis all historieskrivning, som icke vill
stanna vid ett blott inregistrerande och
katalogiserande av döda fakta, utan söka fånga
det som sker i det, som synes ske. Ris-
ken växer otvivelaktigt i samma mån som
en världssyn eller tidsriktning blivit oss
avlägsen. Huruvida Ricarda Huchs
intuitiva förståelse och inlevelse räckt till för
att undvika subjektivismens blindskär, skola
vi snart se.
Mången torde nog hålla före, att den
Lutherska tankevärlden är oss så fjärran,
så intimt sammanvuxen med den medeltida
andliga miljön, att varje försök att
omplantera dess väsen i modern mark måste
ömk-ligen stranda och giva till resultat en
bildning, ur vilken allt specifikt Lutherskt
försvunnit.
Till en viss grad synes Ricarda Huchs
teckning av Luthers tro kunna giva stöd
åt en dylik mening. Hennes teckning har
nämligen i rätt mycket format sig till en
översättning och anpassning till moderna
tankevanor, som otvivelaktigt innebär en
rätt djupgående omvandling av den Lutherska
tankevärldens icke bara dräkt och
uttrycksformer, utan grundstruktur.
Det verkar knappast övertygande, då
Ricarda Huch framställer Luthers världssyn
som en mystisk panenteism, som till hela
sin struktur visar en djupgående frändskap,
ja direkt överensstämmelse med den
romantiska filosofins, framför allt den
Schelling-skas, nyplatonskt färgade
religiös-kosmolo-giska spekulationer. Med äro vi ej heller,
då hon åt Luther vill vindicera en
kristologisk uppfattning, som verkar tvättäkta
Hegelianism.
Överhuvud får den Lutherska
tankevärlden i Ricarda Huchs framställning en
alltför romantisk-mystisk, spekulativ
gestaltning. Visserligen fanns det ett
mystiskt-romantiskt inslag i Luthers totalåskådning,
men detta inslag neutraliserades och bands
av krafter, som vi måste fatta såsom lika
eller ännu mer väsentligt Lutherska.
Ett av de djupt ingripande dragen i
Luthers trosvärld är nämligen det radikala
upplösandet av den religionens förbindelse
med spekulativa och
kosmologisk-metafy-siska element, som i katolicismen spelar
en betydelsefull roll. Världen och dess
väsen tedde sig för Luther som en
skrämmande gåta. Här framstod allt i mörker
eller ångestväckande spökbelysning. Den
enda ljuspunkten i allt detta mörker var
Guds uppenbarelse i Kristus. Kristus spridde
emellertid på intet sätt ljus över världens
väsen. Han var en främling, uppkastad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
