Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - P. Waldenström. Av Erik Meurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
i Luleå, förflyttades 1855 till Uppsala
Lyceum och blev 1857 student vid
Uppsala universitet. Därefter var han ett
år informator för en son till
landshövding K. E. Skjöldebrand i Kalmar. Efter
återkomsten till Uppsala 1858 studerade
han med energi, blev 1862 fil. kandidat
och promoverades den 30 maj 1863 till
fil. doktor. I februari 1864 avlade han
därpå teoretisk teologisk examen och
prästvigdes samma år den 30 mars i
Uppsala av ärkebiskop Reuterdahl. Redan
1862 hade han utnämnts till adjunkt vid
Växjö högre allmänna läroverk. Och
1864 blev han lektor i kristendom,
grekiska och hebreiska vid Umeå högre
allmänna läroverk, varifrån han 1874
fick transport till lektorat i samma
ämnen i Gävle. Denna senare tjänst
innehade han, tills han 1905 erhöll
avsked med pension. Under en resa i
Amerika utnämndes han av Yales
universitet till teol. doktor. Och 1913
promoverades han i Uppsala till fil. jubeldoktor.
Det är dock icke genom vad som
rymmes inom ramen av dessa data som
hans liv fått sin betydelse. Visserligen
var han en skicklig lärare. Intresserande
var hans undervisning. Och hans glada,
humoristiska sätt och hjärtliga vänlighet
gjorde honom mycket omtyckt av
lärjungarna. Men någon oförglömmelig
ungdomens fostrare med djupgående
inverkan på stora lärjungaskaror, årgång
efter årgång, kan han icke sägas ha
varit. Skolan blev en bisak för honom.
Och under de senare årtiondena av sin
tjänstetid var han alltid borta från
läroverket åtminstone någon del av läsåret.
Utan det är som religiös folkledare han
främst varit verksam.
Det religiösa genombrottet i hans liv
försiggick under hans informatorstid hos
landshövding Skjöldebrand i Kalmar.
Flitig bibelläsare var han redan förut.
Nu begynte han studera Johan Arndts
Sanna kristendom. Så kom han i
beröring med en liten krets »troende», som
fanns i staden. Snart var han en av
dem och började verka genom att hålla
bönestunder på fattighuset. Efter en
sammanstötning med landshövdingen,som
icke ville veta av något »läseri» i sitt
hus, återvände han till Uppsala. Här
började han 1858 tala offentligen och
företaga predikoresor.
Waldenström kom med i den
religiösa väckelserörelsen vid en tidpunkt,
då denna redan blivit stark och vunnit
inflytande över nästan hela vårt land,
utom där den från Henric Schartau
härstammande, allvarliga och fasta
kyrkliga riktningen redan förut samlat den
religiösa kraften.1 Tillståndet i vårt land
vid väckelsens början på 1840-talet
skildras ofta ungefär såä:
»Mörkret i religiöst hänseende var
nattsvart, dryckenskapslasten härjade, vidskepelsen
var grov, och de, som skulle vara folkets
andliga ledare, prästerna, sovo lika djupt som
folket självt. Ganska lätt räknade voro bland
dem de verkliga ljusbärarne. På denna tid
puttrade bränvinspannan snart sagt i var gård,
och när det till och med hände, att prästen
kom rusig och raglande till julottan, så
reagerade ej den allmänna anständighetskänslan ens
mot dylikt.»
Ja, det är sant, att livet på den tiden
ibland kunde te sig så. Men det bör
ej förglömmas, att det här är fråga om
en tid, som ännu saknade sådana medel
för råhetens bekämpande som folkskolor,
tidningars och böckers allmänna
spridning. I själva verket arbetade prästerna
i allmänhet nitiskt med den makt, som
stod dem till buds, genom predikan och
husförhör på att höja det sedliga
tillståndet. Det prästerliga fostringsnitet
förnams ofta som ett tryckande tvång.
Vad åsyftade detta? Ordning och tukt
1 Om Schartau se Nathan Söderbloms
uppsats i Ord och Bild 1917 sid. 513.
2 N. P. Ollen, Paul Petter Waldenström,
Stockholm 1917, sid. 15 och 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
