Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - P. Waldenström. Av Erik Meurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. WALDENSTRÖM
629
får där bo i kvarteret »Syndernas
förlåtelse, Rum för de förlorade» samt
sedan arbeta i stadsdelen »Helgelse,
Arbetsrum för de återfunna». Hans namn
ändras nu till Abrahamsson. Men
brukspatronen är en orolig ande och gör
utflykter till grannstäderna Lösaktighet och
Egenrättfärdighet, ja, tillbaka till Världen.
Varje gång blir han dock återförd till
Evangelium. Hans andliga hjälp och
stöd är i synnerhet en torparegumma
Mor Enfaldig. Slutligen bli både Mor
Enfaldig och Abrahamsson förda till
Justus Allsvåldig i Helighet.
Allegoriens förebild är ej svår att finna
Den är Bunyans Kristens resa. Enkelt och
klart är språket. Det är kraft och livlighet
i skildringarna. På ett utomordentligt
träffande sätt återgivas de tankar och
känslor, som rörde sig hos de nyväckta.
Dessa kände igen sig och märkte
föga av de ytliga synpunkter, som här
och där framfördes av den 24-årige
författaren. Den ypperliga folkboken blev
inom kort mycket populär och likaså
författaren.
När Rosenius avled 1868, blev
Waldenström hans efterträdare som
redaktör för tidskriften Pietisten, vilken
var den allmännast spridda och mest
älskade uppbyggelseläsningen bland de
»troende». Detta innebar en erkänd
ledareställning. Samma år var
Waldenström ledamot av kyrkomötet. För
djärvhet och slagfärdighet blev han genast
bemärkt i debatterna. Här började han
sin långa kamp om bibelöversättningen
och kristendomsundervisningen. Dock
intog han då en mera traditionell
ståndpunkt än senare.
Länge dröjde det icke, förrän
Waldenström väckte ännu mera
uppmärksamhet. I en predikan 20 Sönd. efter
Tref. 1872 yttrade han bl. a.:
»Det talas icke på något enda ställe i
skriften därom, att det är Gud som genom Kristi
Fot. O. T. Westerberg.
P. WALDENSTRÖM. 1878.
död blivit försonad. Guds vrede över synden
kunde icke borttagas, och Guds vrede över den
syndiga människan, den beskriver Herren
Kristus så här: Så älskade Gud världen, att han
utgav sin Son. Därför framställes aldrig heller
i Skriften Guds kärlek som följden av Sonens
utgivande utan som orsaken och grunden
därtill.»
Detta var ett angrepp på den då
vanliga framställningen av försoningsläran,
som genast väckte missnöje hos många.
Sina tankar utvecklade han vidare i
skriften »Om försoningens betydelse» 1873
och i sina teser för pastoralexamen samma
år. Att dessa kunde erhålla ett godt
vitsord av domkapitlet har väckt
förvåning. Men de rikta sig egentligen
endast mot lärosatser, som formulerats av
1600-talets teologer och i åtskilliga
hänseenden äro stötande, men icke mot vare
sig bekännelseskrifternas eller Luthers
åskådning.
I boken »Herren är from.
Betraktelser över Davids 2 5:te Psalm», vilken
utkom 1875, synes Waldenström ej alls
vilja höra talas om någon Guds
veder-gällande rättfärdighet och förnekar där
varje lära om »den objektiva försoningen»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
