- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjätte årgången. 1917 /
637

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - P. Waldenström. Av Erik Meurling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

637

lätt eller tung, allt efter det hjärta man har för
ett fosterland, vars vara står på spel. Men att
staten bereder ungdomen den för denna
förskräckliga eventualitet nödvändiga bildningen,
det kan jag icke betrakta som en börda utan
som en skyldighet, som staten fullgör mot
ungdomen. — — —

För min del tror jag icke alls på den eviga
freden och icke heller på fredens långvarighet.
Under den tid, då jag gick i skolan på 40- och
50 talet var det- icke ovanligt, att lärarne sade,
att med den civilisation, som vore rådande, vore
det otänkbart, att ett krig skulle kunna
uppkomma. Men år 1855 hade vi kriget mellan
Ryssland och västmakterna, år 1859 kriget
mellan Frankrike och Österrike, 1864 kriget
mellan Preussen, Österrike och Danmark, 1866
kriget mellan Preussen och Österrike, åren 1870
-och 1871 kriget mellan Tyskland och
Frankrike, 1878 kriget mellan Ryssland och Turkiet.
Jag undrar, när krigen hava följt tätare på
varandra än under denna period. Och för dem
som mena, att det endast är kejsare och
konungar som ställa till krig, vill jag påpeka, att
det var under samma period det stora
amerikanska inbördeskriget ägde rum, som varade i
fyra år och utmärkte sig för ett i historien
makalöst slakteri, vilket huvudsakligen berodde
-därpå, att unionen icke hade någon ordentlig
armé. — — — —

Man har i diskussionen om denna fråga
inblandat en mängd politiska motiv. Man har
varnande framhållit, huru det protektionistiska
•och reaktionära systemet i regeringen i vårt
Jand skulle befästas, om denna lag antoges
o. s. v. Alldeles som förut i tidningarne. Jag
för min del förstår icke, vad försvarsfrågan har
för samband med det för tillfället rådande
systemet och den närvarande regeringen, dessa
må nu vara protektionistiska eller
frihandels-vänliga, konservativa eller liberala. Systemen
växla och hava växlat; ingen regering är evig
Men under alla dessa växlingar är Sverige
■vårt fosterland; och det bör försvaras, i fall
•det kommer i fara. För resten vill jag fråga:
Ar ett uppskov med försvarets ordnande mindre
farligt eller har vår ungdom mindre behov av
■utsträckt vapenövning, om systemet är
protek-nistiskt och konservativt, än om det vore
fri-handelsvänligt och liberalt? Kunde någon av
herrarne bevisa sådant, då vill jag försäkra, att
jag från detta nu skulle bliva den ivrigaste
protektionisten i Sverige.

Herr talman, det kan visserligen hända,
ch det förr än man tror, att vårt land ryckes

med i ett krig; men om den dagen kommer,
och om vår ungdom då till följd av brist på övning
slaktas ned som kalvar eller trampas ned som
maskar, så skall dess blod icke låda vid
minnet av mitt riksdagsmannaskap. Och detta
säger jag icke blott från fosterländsk utan även
från kristlig ståndpunkt.»

I riksdagsprotokollet stå härefter 51
instämmande namn antecknade. Detta
avger sitt vittnesbörd om betydelsen.
Och det märkes i synnerhet på inläggen
från motsatta sidan, hur hårdt
Waldenströms ord träffade den gången.

För antagandet av 1901 års
härordning var han även verksam, och ur hans
anförande då förtjäna särskilt början och
slutet att återgivas:

>1 ett telegram står det bland annat, att
riksdagsmännens klara plikt både emot egna
valmän och mot hela folket är att avslå det
föreliggande förslaget. Gent emot detta
uttalande skall jag be att få förklara, att min
bestämda plikt enligt grundlagen är att tala och
rösta enligt den övertygelse, som jag själv har
angående fäderneslandets bästa. När den dag
kommer, att Gävle vill hava en riksdagsman
med andra grundsatser, står det Gävle fritt att
sätta en annan person in på den plats, som
jag nu innehar här i kammaren.

Min ståndpunkt i själva frågan kunna
herrarna lätt föreställa sig efter vad jag varit i
tillfälle att yttra vid föregående riksdagar, då
försvarsfrågan varit på tal. Det är samma
ståndpunkt, som jag alltid intagit:
fäderneslandets frihet och självständighet framför varje
annan hänsyn icke jämte eller i samband med,
ännu mindre efter allehanda andra hänsyn utan
framför allt annat: den ensam och allena.

— — — — — Jag hörde krigsministern
betona, att han icke vill hava en dag mer än
som behövdes, men att han ansåg 365 dagar
vara alldeles nödvändiga. Och då vill jag säga
att på denna auktoritet, vars uttalande jag vet
stöder sig på utredning och förslag av vårt lands
förnämsta militärer, på denna auktoritet har
jag mod att ställa mig med bägge fötterna.
Om nu dessa statsråd och militärer hava räknat
fel, så tvår jag mina händer. Men om jag
förkastar deras auktoritet för att i stället antaga
den nyssnämnda andra auktoriteten av personer,
som känna förhållandena lika litet som jag själv,
så skulle det bliva svårt för mig att finna något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1917/0697.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free