Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - P. Waldenström. Av Erik Meurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
ERIK MEURLING
i allt sådant som är dumt, när vi icke göra
det i allt som är klokt.»
Det är klart, att hans repliker skulle
skaffa honom många motståndare. Och
partiman blev han icke. Vad som
överensstämde med hans ståndpunkt
understödde han, och vad som stred emot
densamma motarbetade han, varifrån
förslaget än kom. Från partipolitikens
synpunkt var han därför »oberäknelig» och
»inkonsekvent». Betecknande för hans
manliga självständighet och politiska
rättskänsla torde följande ord vara vid
1886 års riksdag, då annars hätskheten
var så stor mellan frihandlare och
tullvänner:
»Protektionisterna kunna enligt min tro
vara lika goda fosterlandsvänner och vänner
till förnuftigt framåtskridande som någonsin
fri-handlarne. Man har även påstått, att svenska
prästerskapet av omsorg om sina löners ökande
ställt sig i spetsen för den protektionistiska
rörelsen. Att komma med sådant tal i denna
kammare anser jag vara ovärdigt. Ehuru själv
icke väl sedd av svenska prästerskapet tror jag
dock, att detta prästerskap såsom klass
betraktat uthärdar jämförelse med vilken annan
samhällsklass som helst i vårt land.»
Som kämpe mot partipiskor och
partifanatism har Waldenström haft en
stor betydelse och gjort en fosterländsk
gärning, som ingen i riksdagen sedan
kunnat fortsätta.
I allmänhet vardt emellertid just på
grund av hans säregenhet hans inflytande
i kammaren ej så stort vid frågornas
avgörande. Detta synes bl. a. på huru
jämförelsevis litet han togs i anspråk
för utskottsarbetet. Under sin första
riksdag var han ledamot av andra
tillfälliga utskottet. Men redan vid den
nästa uteslöts han därifrån. Det är
betecknande, att det sedan var först vid
försvarsriksdagen 1901 som han ansågs
behövlig. Men då insattes han i
konstitutionsutskottet. Ty i en fråga har
han utövat ett mycket stort inflytande i
riksdagen och kanske ännu mer utanför
densamma. Och det är försvarsfrågan.
Waldenströms yttrande i
försvarsfrågan vid 1892 års urtima riksdag är så
betecknande för hans talarekonst, att
några utdrag ur detsamma måste anföras.
Hans ord äro så klara i tankegången
och så burna av hänförelse, att de ännu
i dag, liksom då de .uttalades, ej kunna
annat än antingen väcka jublande
instämmande eller skarpaste motsägelser,
men i varje fall intresse:
»Jag känner det mycket ansvarsfullt att
taga till ordet vid detta tillfälle och icke
endast ansvarsfullt utan även smärtsamt, därför
att jag vet, att många hundra, jag kan säga
tusenden i landet, som äro mina vänner och
meningsfränder för övrigt, komma att fälla en
mycket hård dom över mig för den ställning
jag intager i denna fråga. Men jag anser det
vara min plikt såsom riksdagsman att öppet
och ärligt säga ut, vad jag tänker, min åsikt
må nu vara riktig eller oriktig, och människor
må döma över mig, såsom de vilja och kunna,
fag skall i alla händelser, då jag går härifrån,,
bära med mig det medvetandet, att ingen kan
säga, att han icke vet, var han har mig:
––Det ligger inte så litet sanning
i det, som sades på förmiddagen av herr Nils
Petersson i Runtorp, och som då uppväckte
mycket löje, nämligen: ’vad den allmänna
opinionen beträffar, så beror det mycket på hur
man sköter den.’ Jag har stor aktning för dem,
som taga den allmänna opinionen om hand
och träda fram för att vara, vad man kallar,
de lägre klassernas ledare, men jag skulle känna
ofantligt mycket större respekt för dem, om de
toge densamma om hand för annat än för att
reta den. — — — —
Frankrike förlorade i det tysk-franska kriget
1870—71 mer än tre gånger så mycket folk
som Tyskland, och det oaktat kriget fördes på
Frankrikes jord. Varav berodde väl denna
skilnad om icke därav, att Frankrike ej var så
beredt på ett krig som Tyskland? Om jag
genom att ingenting göra för försvaret kunde
förebygga krig och blodsutgjutelse, ja, då skulle
jag vara den förste att sätta mig emot alla
försvarsåtgärder. — — —
Att vår ungdom har den plikten, att om
fäderneslandet råkar i fara gå ut för att
försvara detsamma, det må man kalla en börda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
