Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Genom de dödas port. Av Gudmundur Fridjónsson. Översättning från isländskan av Nanna Nordal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM DE DÖDAS PORT
653
ret. Han har att sträva rakt mot
vinden, och det är hårdt nog, då man nyss
kort efter insomnandet, uttröttad och i
behov av sömn, drivits upp ur den varma
sängen. Han stretar fram längs efter
bergssluttningen, där den övergår i
Långmyren, och kommer till det ställe, där
han lämnade fåren. Genom snögloppet
ser han, att de ha kommit ned på
myren. Där stå de i kärret och draga upp
grässtråna, men lammen krypa ihop och
huka sig ned på tuvor och kullar, våta
ända in till huden.
Sigurdur vadar över myren och
driver med hård hand fåren upp på
sluttningen. Lammen måste han några i
sänder bära över de många små
vattendragen. Det är ett styvt och otacksamt
göra, ty fåren äro motsträviga och bry
sig icke om annat än att beta. Det är
som om de vore både döva och stumma,
fast lammen bräka högt och klagande.
Det dröjer, innan allesammans äro på
det torra. Då Sigurdur fram på
förmiddagen ändtligen kommer hem, bär
han med sig tre döda tvillinglamm, som
ha frusit ihjäl under natten. Vid den
tiden har vinden mojnat, och vädret har
blivit så mildt, att snön börjar smälta uppe
på kullarna.
Då Sigurdur går över gårdsplanen,
kastar han en blick in i stovan. Där
inne rör sig nu ingen. — Sedan han
pressat vattnet ur skorna efter bästa
förmåga, går han in. Pojkarna äro klädda,
och hustrun håller på med att lappa1
skor.
»Har du vakat hela natten?» frågar
han, och till svar får han bara ett leende.
»Där äro dina helgdagskläder»,
säger hon och visar på en stol. »Och
här äro strumpor och skor. Det är på
tiden, att du får torrt på dig. Kunde
du göra något för lammen i ovädret?»
1 De isländska kvinnorna tillverka
familjens skor av fårskinn.
— »Ja, jag fick dem alla på det torra.»
Och med en blick åt pojkarna
fortsätter han: »Nu få ni övertaga fåren och
sköta dem, medan jag är borta.»
Makarna göra sig i ordning till
färden och komma i väg, då solen står
rakt i söder. De medföra en packhäst,
på vilken kistan är bunden bakom
sadelbågen. En rännsnara är slagen kring
denna och kistan, och band löpa från
kistans gavlar under hästens buk.
De ha lång väg till kyrkan, tre
timmars packhästfärd. Sigurdur rider vid
hustruns sida och drager packhästen
efter sig vid tygeln. De skrida framåt
stilla fot för fot, så att bindningen icke
skall lossna av för starka stötar. De
tiga båda och stirra rakt framför sig.
Men Sigurdur vänder sig emellanåt om
för att se, hur det går med kistan.
När en tredjedel av vägen är ti
11-ryggalagd, driver Sigurdur hästen
framför sig, sedan han lindat tömmen om
hans hals; ty hästen är tung att draga
efter sig. En lång stund går det bra.
Men plötsligt skyggar hästen och kastar
sig upp på vägkanten. Han blev rädd
för ett får, som reste sig i en håla vid
vägen. Där har det legat över ett dödt
lamm men blev förskräckt vid de
ridandes annalkande samt står där nu väsande
och trampar med ena framfoten. —
Sigurdur sitter av och fattar hästen vid tygeln.
Men modern är ängslig för att den lilla
icke skall tåla vid dylika stötar och
säger: »Kära du, låt honom icke gå så
här lös! Jag är så rädd.»
»Ja, ja», svarar mannen. »Hästen
blev skrämd av fåret där.»
»Månne det stackars fåret är från
Hult?» undrar hustrun. »Det har sökt
att skydda sitt barn. Där har det legat
hela natten i ovädret med lammet
förfruset under sig. Det är nog så, att var
och en har sitt att bära.» Nu rinna
tårarna utför hennes kinder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
