Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Olof Rabenius - Två av Shakespeares sonetter. Översättning av Astrid Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF RABENIUS
670
Det är samma uppfattning som ärkebiskop
Sundberg gjorde till sin, då han —• efter
vad man berättar — kallade sig för
generaldirektör i Salighetsverket. I
enlighet med denna syn på saken äro också
de av Månsson skildrade prästerna
världsligt sinnade män, hos vilka godt förstånd
och praktisk klokhet paras med personlig
fallenhet för detta livets goda. När en av
dem kallas till en dödsbädd, vägrar han
att följa maningen, då han tycker, att det
hela är onödigt fjäsk och han dessutom
därigenom skall gå miste om supé och
kortparti. I kyrkan se dessa präster
väsentligen en inrättning för folkdisciplin och
social organisation, och det tycks som om
Månsson i detta hänseende delade deras
mening — varken i hans utveckling av
den prästerliga eller den frikyrkliga
åskådningen finns det något som tyder på att
han uppfattar religionens begrepp i djupare
mening. Men hans bok är ju en rent saklig
skildring och icke någon förkunnelse
varken i den ena eller andra riktningen. Dess
förtjänst är den verklighetstrogna bild den
ger av de religiösa förhållandena i landet
liksom av deras personliga huvudfigurer,
av präster som av läsare.
Boken är ju icke ett konstverk i den
meningen att den frambär en fantasiskapelse
med fritt utarbetade gestalter och
händelsemotiv. Stora delar därav äro endast
referat av samtal och förhandlingar, som
författaren bevittnat i verkligheten. Och den
objektivt kulturhistoriska synpunkten
bestämmer framställningens gång mera än
den estetiska. Kompositionen består i en
blockstruktur, som saknar finare fogar och
övergångar men som i sin breda
omfattning exponerar ämnet, så att det blir
något så när gripbart och överskådligt.
Naturskildringarna, som återgiva ett kargt och
grått kustlandskap — helst i höst- och
vinterfärg — ge med sina få och glesa
streck stämning och passa väl som ram
kring folket, vars inbitna och oroliga
religiösa lynne får sin belysning av havets
ovädersmoln och himlens kvällsskymning.
TVÅ AV SHAKESPEARES
SONETTER
18.
Skall jag dig likna vid en sommardag?
Du har mer ljuvhet och mer harmoni;
vårvinden skingrar majblom i ett slag,
och sommarsagor sällan långa bli.
Ibland kan solen stråla allt för klart,
och ofta är dess gyllne skiva skymd;
all skönhet svinner bort blott allt för snart
och blir förgänglig genom tidens rymd.
Men du har evig sommar, som ej dör,
din ljuvhets makt kan aldrig bliva all,
och dödens stämma aldrig får gehör,
ty uti evig sång du leva skall.
Så länge mänskor leva, ögon se
skall dikten leva och skall liv dig ge.
36.
Vårt liv vi måste leva nu som två,
om ock vår kärlek hel och odelt är,
och så skall skammens fläck dig aldrig nå;
din hjälp förutan ensam jag den bär.
Vår kärleks band oss binder hop till ett,
vår levnads bitterhet oss skiljer hårdt—
om ock vi älska, blir oss ej beredt
det ljuva liv, som eljest vore vårt.
Ej får jag visa, att jag älskar dig,
att ej min tunga skuld dig skada skall;
du får ej säga, att du älskar mig,
ett sådant ord lätt kunde bli ditt fall.
Det får du ej — ty jag dig älskar så,
att dig, min egen, intet ondt får nå
ASTRID STURZEN-BECKER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
