Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - A. U. Wertmüller. Ett konstnärsliv. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL GAUFFIN
mellan trenne ark grått ritpapper och ett
par strumpeband möter oss en högst
onödig post — en hyrvagn! Nej, förlåt
mig kära Adolf Ulrik, inte onödig!
Ty säkert satt du inte ensam i vagnen,
och inte kunde en ung man med
levnadsvett låta sin sköna sätta sina
fin-skodda fötter på sjuttonsjuttiotalets
pa-risergator.
Och nästa lilla post, »trädgårdsstolar
4 Sols», är bara en naturlig följd av
den förra. Akturen måste ju ha ett mål,
hyrvagnen har hållit vid grindarna till
en park, kanske Palais Royals, och den
artige kavaljern har bjudit la jeune
personne att taga plats vid sin sida på en
av de sittplatser, där man för två sols
kunde förskaffa sig en bekväm
utsiktspunkt att taga den lustvandrande
beau-monde i betraktande.
Sä ger oss varje rad i den lilla
pergamentboken ett lynnesdrag, berättar
om arbeten och nöjen, låter oss ana ett
galant äventyr eller en ny
toalettförfining. Tills den unge parisaren står färdig
inför oss i all sin glans, redo att gå på
Commedien i sin nysydda blåa
klädesklänning, snobbande med en guldklocka
värd 300 Livres, med stålvärja i gehäng
vid sidan, med »hatt att hålla under
armen», med bouquette och kikare och
egen portnyckel i byxfickan.
Men utgiftsboken blir för talträngd!
Jag bläddrar hastigt vidare.
»D. 2 juni 1775: fyrverkeri hos M:r
Vien 6 Livrés.» Förklaringen finna vi
i Viens minnen (offentliggjorda av
Aubert i Gaz. des Beaux-Arts 1867).
Vien hade nyligen blivit utnämnd
till directeur de 1’académie de France i
Rom men insjuknat i en livsfarlig
lunginflammation, varför Hallé utnämnts till
directeur per interim. Vien berättar, hur
hans konvalescens gav anledning till en
fest, anordnad av hans elever för den ännu
knappast tillfrisknade mästaren, som till
68~
JOSEPH MARIE VIEN.
OLJEMÅLNING AV ALEXANDER
ROSLIN. I Louvre.
Vi få också bevittna
stockholmspojkens gradvisa förvandling till
pariserelegant inom de blygsamma mått som hans
begränsade tillgångar tilläto.
Det första offret åt storstadens lyx
består av fyra par sydda manschetter à
5 Livres paret och två par finare för 28.
De följas av ny hatt och silkesstrumpor,
käpp i band och halsduk med spänne.
Så rustad vandrar han ut i den
underbara staden, där »les cris de Paris»
blanda sig i hans öra till en ljuvlig kör
av brusande liv och sorglös sommar.
Så småningom börjar han kunna urskilja
en och annan stämma ur kören. Ropet
»cérises» visar sig betyda körsbär —
för 6 sols förvärvar han en strut. Han
lockas vidare av savoyardens muntra
vielle, och nästa kopparmynt faller i
musikantens framsträckta hatt.
Strövtågen utsträckas allt längre,
självtilliten och världsvanan växa. »En
bouquette åt M:me Vien», det är rätt!
Mästarens vackra fru älskar blommor -—
det syns på Roslins porträtt av henne i
Louvren. Men vad är detta? Midt
bland allvarliga och nyttiga utgifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
