Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Till ett porträtt. Av Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL ROSENIUS
skall du läsa! Bengt var intresserad
men ännu inte vunnen, ehuru redan nu
de sociala välfärdsproblemen sysselsatte
honom. Och det var med glädjen som
över att ha funnit en underbar
blomform som han en dag kom dragande
med stationskarlen, vilken hade läst
Fattigdomen och framåtskridandet. Den
mannen kom så med i den kvartett som
i Bengts eller min kammare på
kvällarna skulle tända tempelelden vid
tobaksrök och punsch. Med en urkraftig,
melankoliskt sjungande bas avslöjade
han för oss det arbetande folkets
lidanden. Men han kunde skratta också,
med samma betagande lidelse. Han var
en »kraftgosse», fastslog Bengt, och han
var välkommen i våra led. Och om
hans ställning som underklassare hade
något av tillfällighet och ouppklarat öde
över sig, så satte detta kronan på
mystiken och tragiken. Med honom
dundrade vi marseljäsen och stundom
Glun-tarna, och ibland gåvo vi serenader för
familjeflickorna. Vi blevo länkar i
umgängeslivet mellan dessa klasser, vilkas
enande ju också var en av vår ungdoms
uppgifter. Och för Bengt betydde den
underlige stationskarlen den första
förmedlande inledningen till den personliga
oförbehållsamhet, som senare i tiden
skulle känneteckna hans förhållande till
proletariatet.
Sålunda var det sång och hänförelse,
arm i arm, i sommarkvällar och nätter.
Men på dagarna arbetade Bengt och var
oftast sluten inom den värld, där han
var utanför och över oss andra.
Men det var dock på en av de ljusa,
soliga och absolut nyktra dagarna vid
Skelderviken som han i sitt hjärtas allra
ärligaste ödmjukhet anförtrodde mig, att
han närde någon förhoppning om att
även han skulle få sig den lyckan
beskärd att möta ett kvinnligt väsende som
skulle vilja gifta sig med honom. Jag
minns så väl hur jag blev rörd och
förlägen. Och underligt, gripande
underligt synes mig denna själasuck nu emot
bakgrunden av det som skulle komma
att möta honom — av kvinnor och av
kvinnors ödesgåvor till män.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
